Min plan för dagens fiske sprack kan man säga. Till en början var det prat om att jag och Daniel skulle ta en tur någonstans. Så vart det dock inte. Istället ville Stefan att jag skulle följa med och flytringsfiska på Hafsen. En sjö som det skrytits vitt och brett om. Jag har tidigare bara provat flytringsfiske en gång. Den gången gillade jag det inte heller, visserligen var det på Siljan och det blåste en del, vilket gjorde det lite svårare. Den här gången skulle det ju fiskas i en mindre sjö, ja en tjärn skulle nog jag kalla det. Med detta i åtanke tänkte jag ge flytringsfisket en ny chans.

Väl på plats började jag pumpa upp det fördömda flyttyget, ständigt attackerad av mygg. När allt är klart lägger jag i ringen och börjar paddla ut på sjön. På hela färden ut till mitten av sjön ser jag inte så mycket som ett vak. Det är alltså blindfiske på öppet vatten som gäller. När det sedan kommer till själva kastningen så kompliceras detta betydligt att man sitter med axlarna en halvmeter från ytan. Nu kommer flytringsfanatikerna säga; "då är det du som inte kan kasta" men det håller jag inte med om, nej flugfiske ska bedrivas stående, åtminstone knästående. Sen kommer fanatikernas nästa argument; "det är ju så bekvämt" jag säger; i helvete heller. Det är kallt om arslet, nu kanske det mest beror på att mina vadare visst läckte i grenen, en trevlig upptäckt jag gjorde idag. Vidare så är det vingligt och jag fick ständigt sendrag i fötterna, så nej, bekvämt är det inte. Jag stod inte ut längre i en timme innan jag paddlade tillbaka och åkte hem. Naturligtvis fick jag inte nån fisk.

Så till alla flytringsfiskare där ute, ni må kalla mig en idiot, men flytringsfiske är verkligen inget för mig!

Idag fick jag ett sånt där perfekt fiske. Det var egentligen inget märkvärdigt i sig, bara en sån där dag då allt känns riktigt bra. Jag stack iväg direkt efter jobbet till en av tjärnarna. Till en början var jag lite i valet och kvalet om jag skulle fiska i strömmande vatten eller inte. Beslutet togs då jag faktiskt var sugen på en matfisk idag. När man bestämmer sig för att ta en fisk redan från början om man nu får nån brukar leda till att man misslyckas. (Jag är väl inte skrockfull) Vädret var enligt mitt tycke helt perfekt, omväxlande sol och regn kombinerat med lite värme.

I samma ögoblick som jag stänger av bilen börjar ett kraftigare regn falla. Jag ordnar till grejerna och tar mig genom skogen till tjärnen. Väl framme väntar jag ut det värsta regnet i slogboden innan jag börjar fiska. Så fort regnet upphör börjar fisken vaka. Jag har knytit på en Griffts Gnat som jag band upp ett gäng av igår kväll.  Efter en stund hittar jag en fisk som verkar röra sig längs stranden mot mitt håll, jag lägger ut flugan några meter från där jag tror att den kommer passera. Mina antagningar om fiskens rörelse stämmer, men fisken går upp och tar något från ytan bara en halvmeter från min fluga och låter den sedan vara i fred.

Efter någon halvtimme uppstår nästan samma senario, skillnaden är nu att det börjat regna igen. När en fisk närmar sig min fluga bestämer jag mig för att dränka den. Detta visar sig fungera och nu sitter den första fisken. Det blir en fajt med med många höga hopp och till sist håvar jag en hyfsad regnbåge. Jag tycker dock att den är i minsta laget för att  få följa med hem. Nu har det börjat regna riktigt ordentligt, men det gör absolut ingenting alls, jag älskar verkligen det här, värmen i luften och regnet som bara öser ner. Jag tar mig tillbaka mot slogboden och sätter mig för att vänta in nästa vakperiod.

När jag bestämmer mig för att åka hem ska det visa sig att min skrockfullhet var helt obefogad. Eftermiddagen bjöd på ytterligare två fiskar. En öring och en regnbåge. Den senare fick följa med hem och tillagades senare och smakade dessutom mycket bra.

Miljöpartiet har väckt en intressant fråga. Man föreslår en slags fiskarexemen för yrkesfiskare. Tanken bakom är att yrkesfiskare ska få en licens efter att genomgått en kurs i marinbiologi. Detta för att få en bättre förståelse för hur bestånden påverkas av fisket. Man drar en paralell till jägarexamen vilket jag anser vara helt orelevant. Jägare finkammar inte skogarna på djur på samma sätt som yrkesfisket gör med haven. Det här i alla fall ett intressant förslag, kan man rikta fisket till de områden där bestånden inte påverkas så mycket att de nästan helt försvinner har vi kommit en bit på vägen.

Nu så här i valtider kanske Isabella Lövin (MP) kan vara ett alternativ. Hon kandiderar till eu-valet med fiskepolitik som profilfråga.

En längre artikel läser du på Dn.se

Torsdag och fredag har ägnats åt harrfiske. Två strömmar har testats, dels en av  klubbströmmarna och dels ett kortvatten. Nu verkar det som om harren börjar vakna till liv igen. Suget efter att fiska med torrfluga har varit stort ett tag nu och i torsdags lossnade det äntligen. Jag, Daniel och Chris möttes upp vid strömmen och under tiden vi bytte om diskuterades bland annat resaureringsprojektet, flubindning och andra diverse utrustningsfrågor. Chris som idag arbetar som flugfiskeguide har betydligt mer erfarenhet av flugfiske än vad jag och Daniel har. Det är väl kanske inte så konstigt med tanke på åldersskillnaden. Vi lyssande intresserat och en smula avundsjukt på de ställen han fiskat under årens lopp. Bara för någon vecka sedan fiskade han i Frank Sawyer's legendariska kalkströmmar och med en nära bekantskap med Lars-Åke Olsson blir det en hel del fiske i Gimdalen.

(Bilden har inget med vårt projekt att göra)

Jag har tidigare nämnt att jag tillsammans med fiskeklubben dragit igång ett restaureringsprojekt för ett av klubbens strömmande vatten. Hela vattensystemet har som många andra vatten flottrensats under mitten av 1900-talet. Detta har lett till att finns få bra ståndplatser och det är stor konkurrens om dessa. I ån finns en naturlig öringstam men den har kraftigt försvagats under årens lopp. Det finns även gott om harr i ån, men det är väldigt många små individer. Vi hoppas att med detta projekt kunna förbättra livsvillkoren och uppväxtmöjligheterna för både harr och öring.

MYCKET PLANERING återstår innan vi kan sätta igång med några fysiska ingrepp. I nuläget håller jag och D på att skriva en handlingsplan för hur vi ska gå tillväga. En stor del av denna plan handlar om vilka åtgärder vi vill göra och hur dessa kommer påverka vattnet. För att få genomföra den här typen av vattenvård krävs en rad olika tillstånd. I området finns flera kulturarv som måste bevaras vilket försvårar arbetet. Självklart ska kulturarven värnas och bevaras, men även stenkistorna från flottrensningen är K-märkta. Med tanke på att i stort sett alla vatten på en bredd över fem meter norr om Dalälven är flottrensade borde det finnas mängder med sådana stenkistor att titta på. Personligen anser jag att det är viktigare försöka ställa till rätta det som människan förstört än att bevara ett antal stora stenhögar. Projektet kommer naturligtvis kosta pengar och klubbens ekonomi är ganska starkt begränsad. Därför måste vi söka bidrag från olika instanser om vi ska kunna genomföra detta med framgång. Att få bidrag kommer nog bli den största utmaningen i detta.

DE FYSISKA ÅTGÄRDER vi vill göra är skapa en naturlig vattenfåra och bottenstruktur. Detta sker genom att frakta tillbaka stenblock till strömmen och tillföra lämpligt lekgrus. Strömmen har även en sidofåra som idag får alldeles för lite vatten, den vill vi öppna upp så att den kan bli en bra lek- och uppväxtplats för framför allt harr, men även i viss mån öring. Det är inte bara sten som rensats från strömmen, privata markägare har också tagit ner träd och buskar i direkt anslutning till strömmen. Vi vill återskapa en funktionell ekologisk kantzon. Detta är viktigt för att ge skydd och framför allt föda till fisken. Vi vill att buskar och träd ska få växa upp längs stranden igen. Kanske kan det bli aktuellt med nyplantering av träd. Det är mycket som måste tas i beaktande innan man sätter igång. Hur kommer strömmen och vattennivån påverkas när vi fyller ut med mer massa osv.

TIDSPLANEN ÄR I NULÄGET inte fastställd. Vi hoppas att under 2009 kunna vara klara med handlingsplanen och tillståndssökning. Om det går som det ska hoppas vi att vi kan börja restaurera sommaren 2010. Det finns egentligen ingen brådska och vi vill att detta projekt ska göras riktigt från början och då tjänar vi inget på att skynda. Det här i korta drag en beskrivning av projektet, jag kommer uppdatera om projektets mer specifika delar här på bloggen under arbetet gång.

Nu har en del fiskevårdsområden börjat sälja fiskekort via sms. Det här måste vara ett otroligt smidigt sätt att köpa fiskekort på. Jag vet inte hur många gånger man har irrat runt för att få tag i fiskekortet. Det blir betydligt enklare om man kommer till ett vatten där man inte palnerat att fiska i, eller anländer på tider då mackar och andra inköpsställen är stängda. Tyvärr ser jag några faror med detta. Kommer det bli enklare att fuska på det här viset, man kan ju vänta till sista sekunden med att köpa sitt fiskekort om det blir en kontroll. Man får ju hoppas att de flesta är ärliga och faktiskt inser att avgifterna är nödvändiga om vi ska kunna fiska fortsättningen också.

Jag gillar i alla fall den här idén. Teknik ska göra saker enklare för oss och det här är ett steg i rätt riktning. Än så länge har  jag inga vatten i närheten som tillämpar detta,(vad jag vet i alla fall) men det är bara att hoppas på att det kommer. Om du är mer intresserad kolla in www.smsfiske.se.

"Vattenkraften behöver bättre regler" lyder en rubrik på Nyteknik.se. Det handlar således inte om att skydda våra outbyggda vatten. Nej tvärtom, man vill ha ett enklare regelverk för att bygga ut och förstöra strömmande vatten med småskalig vattenkraft. Artikelförfattarna Christer Söderberg, ordförande Sveriges Energiföreningars Riksorganisation och Tomas Söderlund, energikonsult, förespråkar en stark ökning av småskalig vattenkraft i Sverige. I nuläget är prognosen för tillväxten 14 procent fram till år 2020. Med ändrade regler skulle tillväxten kunna komma upp till 50 procent. Detta skulle vara en katastrof för den biologiska mångfalden i våra vatten. Man hör ofta att kraftbolagen dyrt och heligt utlovar åtgärder för att fisken inte ska påverkas allt för mycket. Detta leder sällan någon vart. Ta bara som exempel alla fisktrappor som byggts för att fisken ska kunna vandra upp i älvarna. Tanken är god, men man har inte tänkt på att fisken ska nedströms igen och då väljer den enklaste vägen; alltså genom turbinerna.

I ett sånt här läge är man faktiskt glad över den svårgenomträngliga svenska byråkratin. Det tar lång tid att få tillstånden för utbyggnad. Men problemet kvarstår ändå, vi kan inte låta små ekonomiska intressen förstöra de sista vatten vi har. Ett stycke i artikeln gör mig lite extra fundersam. 

"Det finns också andra hinder. Om befintliga vattenrättsliga tillstånd omprövas ska full ersättning utgå till vattenkraftsägaren vid inskränkningar i verksamheten enligt expropriationslagen. Men enligt Miljöbalken och vattenlagen tvingas ofta ägare till vattenkraftverk att acceptera en produktionsförlust på fem procent. Utan ersättning! Det här är något som förstås skapar osäkerhet. Vid inskränkt produktion av småskalig vattenkraft ska rimligen full ersättning utgå."

Innebär detta att man reglera tappningen helt efter eget tycke. Detta skulle kunna innebära en total torrläggning vissa perioder på året och skulle helt kunna utrota fiskbestånden. Men jag ser hellre att man kompenserar för minskad produktionav till exempel omledning av vatten för att säkra ett minimiflöde än att ägaren ska får fullständig kontroll över tappningen. Om du som jag vill kämpa för att rädda sista strömmande vattendragen i Sverige så ge ett bidrag till Älvräddarna.

Nu ska jag snart åka och fiska. Jag hoppas på lite stridbar regnbåge, tror att fisken kan vara på gång nu så här på eftermiddagen. Har ni inte tid att åka och fiska så kan jag i alla fall förmedla lite fiskeunderhållning i HD-kvalitet. Så behöver ni en paus i damsugningen eller vad det nu kan vara så kan jag rekomendera den här video. En liten varning bara; Den framkallar ett visst sug efter fiske.

Jag surfade nyss in på Mittfiske.se och fastnade på en rubrik under "Senaste nytt" Rubriken "Nytt lyckat fiskevårdsprojekt" verkade lite bekant så jag klickade på den. Till min stora förvåning slussades jag till min egen blogg. Kul att jag länkas från en större och relativt känd sajt. På något sätt blir jag lite mer taggad att verkligen ta tag i bloggen lite bättre, det har varit lite sisådär med uppdateringar ett tag. jag är väl inte direkt någon Blondinbella som kan skriva spaltmeter om allt jag gör om dagarna. Tror inte att ni skulle tycka det vore särskilt intressant att läsa om det i alla fall. 

Nog finns det mycket att skriva om fiske, så nu är det väl upp till min egen fantasi och uppdatera oftare.

Gäddan är en fisk som tas lite för givet av många. Med det menar jag att vi kanske tänker att resurserna på gädda är outtömliga. Väldigt många vatten håller gädda, men även gäddbestånden på vissa platser  är hotade. I Mönsterås kommun har ett projekt med att återskapa våtmarker genomförts. Tanken är att östersjögäddan ska få nya platser att leka på. Hittils har projektet varit framgångsrikt. Man har ökat yngelproduktionen hundrafalt med relativt enkla medel. Men det är inte bara i Mönsterås detta behöver göras om vi ska kunna säkerställa gäddbestånden i Östersjön. Även i stockholms skärgård märks en nedgång av gädda. Detta hänger ihop med den minskade tillgången på torsk. När torsken försvinner får skarpsillen fritt spelrum och blir en stor konkurent om födan för gäddynglen.

Ofta när jag som flugfiskare tänker på fiskevård hannar tankarna lätt på strömmande vattendrag som behöver restaureras. Men även sådana här projekt är mycket viktiga. Gäddan är nog den absolut populäraste sportfisken och definitivt värd att räddas. Jag hoppas att vi kommer få se fler sådana här projekt runt om i landet fram över.