Efter att alla sysslor i stallet var avklarade gjorde jag och Daniel en tur till en av klubbströmmarna. Målet för dagen var att försöka lura en och annan harr till hugg. Förmiddagen hade bjudit på underbart höstväder och det såg riktigt bra ut. Tyvärr hann det mulna på lite efter lunch. Så här på hösten underlättar det verkligen om det är lite soligt när man ska fiska harr. Vi lät oss dock inte skrämmas av det en aning fösämrade vädret, utan packade vadare och spön och gav oss iväg.

Det tråkiga med hösten är när man ska i och ur vadarna. Sommartid är det inte så farligt att strippa för att få på sig det vattentäta lagret. Men med endast ett par plusgrader är det inte lika angenänt. Vi hade inte för avsikt att göra detta till någon lång tur. Vi började fiska på ställen vi vet brukar hålla harr. Det är fortfarande ganska mycket vatten i strömmen så vadningen gjordes med största försiktighet. Att ramla i det svinkalla vattnet var inget jag önskade mig så jag tog mig försiktigt ut i strömmen och började fiska. Jag hade tacklat upp med en bäcksländenymf och lät den söka av strömkanter och bakom stenar. Redan efter femton minuter börjar mina fötter kännas svinkalla och jag vadar tillbaka till stranden för att värma mig lite och samtidigt byta fluga. Medan jag knyter om, signalerar Daniel att en harr stigit på hans fluga. Tyvärr krokas den inte och fisket fortsätter. Vi fiskar oss ner genom strömmen för att tillsist vada iland och tända en brasa. Vi har fiskat oss nedtrömas utan att känna ett enda hugg. Visserligen är det sent på säsongen, men det brukar alltid vara nån fisk som drar lite i flugan.

Detta glöms snart bort när brasen tagit sig och våra händer och fötter börjar få upp värmen igen. Vi har några ställen vi vill prova innan vi åker hem igen. Men även dessa kommer visa sig vara tomma på huggvillig harr. Innan vi åker hem hinner jag i alla fall ta några bilder. Förmodligen var detta det sista strömvattensfisket för min del i år. Men man ska aldrig säga aldrig.

Istället för att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa, för att min mer och mer osynliga arbetsgivare ska erbjuda ett uppdrag, tog jag mig till en av klubbens tjärnar. På vägen ut var det fortfarande frost i dikeskanten. och vattenpölarna har ett frostat istäckte över sig. Jag börjar fundera på om också tjärnen börjat täckas med is.
Det är en sån där strålande höstdag, kallt i luften, men solens värmande strålar når fortfarande fram till mig och jag inser att jag tagit på mig för mycket kläder.

Jag gör i ordning spöt och tacklar med en svart Wollybugger. Jag tror att den trotjänaren ska kunna ge resultat. Visserligen är den ganska svårkastad tillsammans med spöt jag nu använder. Mitt TFO #5 lämpar sig bäst till fjäderlätta torrflugor, inte till tunga streamers med samma airodynamik som en humla. Men spöt är så underbart att drilla fisk på att jag kan inte låta bli. Om det blir en fisk idag vill jag att den ska stanna kvar i mitt minne längre än bara några timmar. Med tanke på att det inte är någon vind över huvud taget går ändå ganska bra att fiska med streamer.

Det är verkligen knäpptyst i skogen och det känns nästan som jag inkräktar på något när min fluga bryter den stilla vattenytan. Det känns som om skogen håller andan inför den kommande vintern. Det är med visst vemod jag insuper denna vackra skogtjärn. Om några veckor kommer de brinnade lövträden vara kala och ett istäcke ligga på vattnet. Jag låter flugan kast efter kast söka av den lilla viken. Efter en stund ser jag siluetten av en fisk mot den solupplysta bottnen. Jag kastar flugan några meter framför fisken och börjar ta hem den. Flugan får passera oantastad mitt framför näsan på en förmodligen höstdeprimerad regnbåge. Jag byter fluga till en illröd Zonker, kanske kan den väcka aggression hos fisken. Samma taktik igen och med samma resultat. Jag fortsätter kasta i andra riktningar och efter stund har jag en följare, men även den vill bara titta på flugan för att sedan vika av åt ett annat håll.

Nu har mitt kastande helt intagit ett planlöst mönster, den rätta känslan vill inte infinna sig. Mina tankar vandrar kring allt annat än fiske. En svag irritation byggs upp. Jag väntar på att något ska hända, men jag vet inte vad. Jag packar ihop mina saker och går stigen tillbaka mot bilen och tänker på ett citat jag hörde en gång.

"Vi föds gråtande, lever klagande och dör besvikna" Tomas Fuller - Engelsk historiker

I brist på fiskehistorier kommer en uppdatering i fiskevårdsprojekt istället. För er som inte läst tidigare inlägg kommer en kort rekapitulering av projeketet. Falu sportfiskeklubb har sedan i våras drivit ett projekt för att restaurera en av klubbens strömsträckor. Vattnet är som många andra flottrensat under mitten 1900-talet. Vattnet har en bra potential att bli ett mycket livskraftigt vatten. Det finns både en naturligt stam av öring och harr. Dessa har dock minskat kraftigt under åren och vi vill agera innan det är försent. Vi vill försöka återställa strömmen till ett så naturligt vattens som möjligt. Vi kommer att föra tillbaka stenblock till strömmens huvudfåra. Vi vill även öppna upp en sidofåra samt lägga ut lekgrus på lämpliga platser. Detta är steg ett i projektet. Det finns även planer som ligger längre fram i tiden och dessa är fortfarande på ett högst teoretiskt och oformulerat plan ännu.

Den senaste är nu att vi haft ett möte med ett lokalt kraftbolag om våra planer. Jag vart positivt överraskad under mötets gång. De såg inga hinder för oss att genomföra projektet. Dessutom kunde vi förhandla till oss ytterligare fiskerätt i angränsande vatten. Vi kommer nästa vecka ha ett möte med Länsstyrelsen för att på plats gå igenom våra planer. Vi hoppas på att få lite konkreta tips på hur vi ska gå till väga här näst.

Appråpå fiskevård läste jag en ganska inaktuell nyhet om "Ge Fan I Våra Vatten" Som sportfiskare har väl denna platta inte undgått särskilt många. Det som dock var en nyhet i artikeln är att det i maj nästa år kommer hållas en sportfiskemässa i Sundsvall. Det är enligt Sundsvalls tidning den första av sitt slag som hålls i Norrland. Försäljningen  av "Ge fan i våra vatten" har hittills genererat ca: 400.000 kronor som i sin tur gått till olika fiskevårdsprojektet.

Nu har det vart några riktigt sega veckor. Det har inte blivit ett dugg fiskat. Det känns lite som jag har gått in i vintervilan. Kanske lite tidigt, men ska jag vara helt ärlig så har jag inte varit särskilt sugen på fiske. Det mesta av energin har gått åt till att söka jobb. Men den sysselsättningen är ju inte direkt uppmuntrande. Det är bokstavligt talat som att gräva i bly. Om man väl hittar ett lämpligt jobb att söka så är man en av flera tusen sökanden.

Det är inte bara fisket som blvit lidande av mitt bristande engagemang för fritidssysslor. Bloggen har inte direkt pockat på mitt intresse den heller. Känner mig helt enkelt inte särskilt kreativ just nu. Hoppas det lossnar snart bara.

Nu fungerar äntligen allt som det ska igen. Nu är det bara att hoppas på att läsarna kommer tillbaka igen. Besökstatistiken har sjunkigt som en gråsten i en skogtjärn.

Eftersom det här är en flugfiskeblogg är det väl passande att skriva några rader om just flugfiske. Tanken var från början att jag och Daniel skulle fiska i Lungsjöån till helgen. Men efter att jag sett väderleksrapporten tror jag inte att det kommer ske. Det är ett gigantiskt lågtryck på väg in. Det finns till och med risk för snö. Jag hoppas att vi hinner med detta vatten en gång till innan det blir vinter på riktigt.

Förra helgen gick vi ju bom i Borrsjöån och det vore trevligt att få revansch innan grejerna ska inta sin vintervila.