Micke och jag har sagt att vi ska fiska tillsammans ett bra tag nu. Igår lyckades vi passa ihop det och vi möts upp vid Tängerströmmen vid sju-tiden. Det var inte bara vi som var sugna på att fiska idag. Det var länge sen det var så mycket folk vid den här strömmen. Jag har blivit så van att vara ensam här så jag blev nästan lite irriterad över att inte vara det idag. Jag hade lovat Micke att det finns grov öring och han med säkerhet skulle få en. Själv var jag sugen på att fiska harr på torrfluga så jag tacklar med en superpuppa. Det vakar harr lite överallt i strömmen, men det verkar bara vara ganska små harrar. Jag får några små när jag fiskar mig genom strömmen Jag ser att det står en fisk och vakar under några grenar som hänger ner över vattnet. Jag kastar på vaket och flugan flyter sakta ner längs strömmen. Nu stiger fisken och tar på flugan. Det är mycket försikitgt hugg och jag antar att det är en liten fisk som har huggit. Men så fort fisken sätter sig till motvärn känner jag att så inte är fallet. Det är en fin harr som simmar ut i mitten på strömmen där den ställer sig och tjurar. Jag börjar sätta lite press på den och spöt böjer sig i en fin båge mot vattnet. Det blir ingen längre fight och jag kan snart håva en fin harr på ca: 40 cm.

Micke har fortfarande inte fått någon fisk och han föreslår att vi ska fika lite innan vi fortsätter. I packningen finns det Gustafskorv och lite rökt bog vilket smakar riktigt bra i kvällssolen. Efter fikat går vi uppströms igen. Jag krokar ytterligare ett par harrar. Jag ser inte riktigt hur det går för Micke, han är ganska långt upp nu. Efter en stund när han kommit längre ner ropar han; "kan du håva åt mig". Det är en liten, liten harr som tagit på en relativt stor fluga. Han  släpper  i fisken och fortsätter förbi mig ner mot en nacke. Efter en stund hör jag Micke ropa rätt ut, Jaaaa! Nu är det då ingen liten harr som huggit, nej nu sitter det en öring. Jag tar in min lina och går ner till honom, för att eventuellt hjälpa till med håven. Det är en fin öring som tagit på en stor muddler. Efter lite trixande ligger den i håven och när den vägs klarar precis kilostrecket. "Den här får fan följa med hem" säger Micke och ser nöjd ut. För min del vart det ingen öring, men jag har i alla fall tagit sommarens hittills största harr. Vi fiskar en stund till innan det är dags att åka hem. 

Efter nederlaget i Älvdalen behövde jag känna en riktigt fisk på spöt. En fisk som orkar börja spöt, och det rejält. Eftersom jag samtidigt var sugen på att äta fisk fick det bli en tur till en av regnbågstjärnarna. När jag är på väg längs stigen ner till tjärnen sätter det igång och blåsa nåt så in i helvete. Det är ju ingen höjdare med blåsväder men jag var toksugen på att fiska så det var bara att bita ihop. När det går vågor på en så liten skogtjärn blåser det verkligen ordentligt. I ett litet hörn av vattnet är det lite lä och jag bestämmer mig för att testa där. Egentligen ville jag prova på ett helt annat ställe men där kommer vinden rakt från sidan vilket nog blir lite för irriterande. Jag har tacklat upp med en nattslända, en variant på en E-12. Den brukar vara effektiv här på sommaren. Jag fiskar av ett par ställen utan något resultat, men nu har vinden lättat lite så jag kan ställa mig på ett bättre ställe. Redan i andra kastet kommer hugget bara sekunden efter att flugan har landat på vattnet. Fisken tvärvänder och rusar som en galning ut mot mitten av tjärnen. Rullen överröstar vinden och när jag tittar ner på den ser jag backingen löpa ur spöringarna. Fisken tar ytterligare tio meter backing innan den tillslut stannar så jag börja ta hem den. Så här i efterhand kan jag säga att det inte var nån speciellt svår fisk att ta hem. Men den gjorde flera långa rusningar som fick mig att le brett varje gång. Jag hade lovat Natalie att jag bara skulle åka ut en kortis. Jag rensar fisken på en gång, och medan jag håller på hör jag hur regnet är på väg över skogen ner mot mig. Det låter verkligen som om ett godståg kommer farande genom skogen. Några sekunder senare vräker regnet ner. Jag snabbar mig att rensa klart fisken och skyndar mig till slogboden. När regnet har avtagit smyger jag mig tillbaka upp mot bilen. Jag sa ju tidigare att jag lovade fler bilder på bloggen. Idag är dessa tagna hemma på diskbänken. Det blir en liten bildserie från fångad fisk till anrättad på tallrik.
 

Vid Rotälven kommer en vändpunkt
Rotälven är ett vatten med stor vildmarkskänsla och ibland känns det som om man vore i djupaste Norrland. Tyvärr är fisket inte bästa. Vattnet har restaurerats så en återhämtning är i alla fall på gång. Vi tänker i alla fall prova, det kan ju inte bli sämre än det varit hittills. Vi åker ett par mil och hittar en sträcka som ser intressant ut. Nu är jag övertygad om att jag kommer bli utan fisk på den här resan. Jag kastar en förtyngd nymf mot brofundamentet och låter flugan driva genom strömmen. PANG! Nu sitter det en fisk, känslan känns obekant idag men ändå så skön. Det är en liten öring som tagit min fluga. Klockan är 17.34, det tog ett tag att få fisk idag. Lite senare hugger även en liten harr på som skräckslagen får simma tillbaka ut i strömmen igen. Vändpunkten kom, jag vart inte utan fisk men fisket fortsätter att vara dåligt resten av kvällen. Vi provar ytterligare en sträcka som restaurerats men även här utan resultat.

Tillbaka vid Österdalälven
Innan det är dags att åka tillbaka mot Falun vill vi prova om kvällsfisket har kommit igång. Nu är jag frusen och fiskar bara på ren vilja. Vattnet är iskallt och vaken har för länge sedan upphört. Detta till trots, hugger en liten öring. En stund senare har jag det kraftigaste hugget på hela dagen, det känns att det är en stor fisk men den vill inte fastna. Strax innan 10 plockar vi ihop grejorna och gör oss klara för att åka hem. Vi har fiskat i nästan 12 timmar och det ska bli skönt att komma hem. Magen har börja kurra igen så det får bli ett stopp i Mora för att köpa korv. Troligtvis har vattenföringen var allt för hög i älven, 90 kubik i sekunden är mycket vatten och det påverkar säkerligen fisket negativt. Det vart inte heller så många bilder, all min energi gick åt till att frenetiskt kasta på allt misstänkt. Ska jag vara efterklok borde jag kanske ha bytt spö mot kamera och fotot lite mer av den underbara natur Älvdalen erbjuder.

Igår var det midsommarafton, idag är det många svenskar som mår riktigt risigt. Men inte jag i alla fall, det vart endast ett glas vin och några öl. Nej tanken var jag skulle ha fiskat igår men det kom liksom av sig så jag får helt enkelt ta det idag istället. Idag ska väl många fortsätta sitt midsommarfirande på Dössberget eller i nån sommarstuga. Visst är det kul att fira midsommar men helt ärligt är jag mer sugen på att fiska. Säsongen är så jäkla kort och just nu är fisket riktigt bra så det vore bara dumt att låta bli. Först ska vi i alla fall ta ut hästen på lite rehablitering efter att han har varit hos massören.

Bilkön segar sig fram genom Falun, jag är otålig och vill inget hellre än att kliva ner i strömmen och fiska. Det är stundenttider och alla dessa flak med gastande studenter är ju överallt. Jag bestämde mig redan igår att jag var tvungen att få revanch. Efter att ha haft så mycket otur på en dag måste det helt enkelt gå bättre dagen efter. När jag kör över bron ser jag Daniels bil stå parkerad längs vägen. Det är alltså inte bara jag som är fiskesugen idag. På bron står två flickor i 10-års åldern och fiskar glatt med var sitt spinnspö. Det är kul att se den yngre generationens glädje över fisket. Det är speciellt kul att se unga tjejer fiska, det finns alldeles för lite tjejer som utövar detta. Idag tänker jag enbart fortsätta fiska på samma ställe jag var på igår, jag måste helt enkelt få se en av de öringar som gäckade mig igår. Eftersom dom två sista tog mina bästa streamers för ändamålet fick jag två intressanta flugor av en kompis i går kväll. Egentligen skulle jag vilja börja vid brofästet, men jag vill inte riskera och träffas av de spinnare som tjejerna kastar kors och tvärs nedför strömmen. Jag börjar istället en bit nedströms bron och jag har tacklat upp med en av flugorna jag fick. Jag vadar mig igenom hela strömmen utan att känna ett enda hugg, däremot känner jag en svag panik, ska jag bli helt utan fisk idag.  När jag vänder mig om och ser att bron är tom, jag går uppåt igen och ställer mig bredvid brofästet och lägger ut ett kast. Flugan sveper i en båge strax under vattenytan och jag ser den blänka till i vattnet på dess färd nedtröms.

Efter några kast hugger det äntligen, jag gör ett försiktigt mothugg, jag vill verkligen inte tappa den här öringen. Taktiken fungerar och den sitter. Den gör en snabb rusning nedför strömmen och hoppar sedan rakt upp. Från rullen hörs ett högt surrande när lina matas ut i snabb takt. Nu ler jag med hela ansiktet och på något sätt vet jag att jag kommer landa den här fisken. Men den låter sig inte övermannas i första taget. Den ställer sig mitt i strömmen och tjurar. Ibland gör den kortare rusningar för att på nytt ställa sig stumt i strömmen. På sidan om mig har jag stort träd men grenar som hänger ner mot vattnet vilket minskar mitt manöverutrymme. Jag håller på en kvart innan jag lyckas landa fisken i håven. Jag brukar nästan aldrig ta upp öring, men idag gjorde jag ett undantag, den här ska rökas imorgon.

Jag kommer på att jag inte har någon kniv mig och vill rensa fisken så fort som möjligt så den inte blir dålig. Jag bestämmer mig för att leta rätt på Daniel som borde vara uppströms någonstans. Jag lägger fisken i håven igen och går längs ån uppåt. Snart ser jag Daniel och hans sambo vid strandkanten med flugspön i högsta hugg. Vi småpratar lite och det visar sig att de har kameran med sig. Det är bra, för det var längesen jag fick några bilder från en fisketur. När jag har rensat fisken tar vi sällskap nedåt igen och börjar fiska av strömmen igen. Tillslut är jag tillbaka på samma ställe igen när det hugger på flugan, nu sitter det en öring av samma kaliber och jag får drilla fisk igen. Den här gången går det lite enklare och fisken är landad efter bara fem minuter. Daniel tar lite bilder på fajten, det är alltid kul med bilder som det är lite action i. Jag bestämmer att det är dags för att åka hem, magen kurrar och imorgon är det jobb igen. Men när jag sätter mig i bilen är det inte med frustration jag kör hem utan med en känsla av upprymdhet.