Fredag eftermiddag styr jag bilen mot Värmland och Karlskoga. Jag ska hälsa på min bror och samtidigt passa på att jaga älg. Jag har blivit medbjuden i hans jaktlag i Holmshyttan. På vägen ner spöregnar det och jag funderar på om det inte hade varit skönare att ligga i soffan med en öl och kolla på Idol.  Väl framme blir det en tidig kväll, väckarklockan är satt att ringa 04:30 så det är lika bra att försöka få så många timmars sömn som möjligt.

Jag är en aning trött när vi rullar mot Holmshyttan. I det kompakta mörkret är det lite svårt att avgöra vad det är för väder. Det regnar i alla fall inte och det är ju ett gott tecken. När vi kommer fram samlas vi i ladan för att gå igenom dagens jakt. Vi är för dagen sex passkyttar plus oss hundförare. Alltså jag och bror. Det är Isac, en drygt ett år gammal jämthund som ska släppas på älg idag. När strategin lagts upp beger sig passkyttarna till sina pass och vi avvaktar en stund innan vi också åker iväg.

Vi ska börja med ett ganska kort fös. Vi lämnar bilen och går in en bit skogen innan vi släpper Isac. Det märks att hunden gillar att jaga. Efter lite hopp och lek gör han sin första sökrunda. Isac kommer ganska snart tillbaka till oss och vi fortsätter längs vår uttänkta väg. Det ska inte dröja länge innan Isac på nytt drar iväg. Den här gången kommer ett par skall kort efter att försvunnit.
– Nu har han älg, säger brorsan. Han skäller inte annars. På GPS´n ser vi att drevet nu rör sig ganska fort från oss. Vi sätter oss i bakpass och följer hundens rörelser. Det verkar gå åt rätt håll och vi väntar spänt på att höra en smäll från en studsare ljuda genom skogen. Inget händer och efter femton minuter kommer Isac tillbaka. En av passkyttarna meddelar över radion att han sett ko med kalv passera. Tyvärr gavs ingen möjlighet att skjuta. Vi bestämmer oss för att följa drevet för att se var älgarna har passerat över en väg.

Medan vi väljer en kortare väg ut till vägen väljer Isac att gå längs med oss femtio meter inne i skogen. När vi kommit ut på vägen frågar brorsan vart Isac är.
– Han är 150 meter bakom oss, säger jag och vänder mig om. Det är då jag ser en älg korsa vägen. Det måste vara en tjur så stått kvar när drevet passerat. Vi hade inte en tanke på att det skulle stå älg kvar inne i såten. Hade vi bara väntat på vägen i en minut ha vi fått perfekt skottläge på den.

Vi avbryter drevet för att omgruppera och få i oss lite fika. Nu har solen kommit fram och det är första gången jag ser solen på hela november. Det känns riktigt bra att få vara ute och ta vara på den här dagen med älgjakt. När vi fikat har vi efter en kortare promenad kommit till platsen där vi ska släppa Isac för ett nytt försök. När vi gått en stund får vi rapport över radion att en av passkyttarna fått älg på fötter. Det är återigen ko med kalv. Som vi förstår det är de på väg åt vårt håll. Vi försöker korrigera vår kurs för att få Isac att göra ett upptag. Tyvärr är han fortfarande lite oerfaren än så länge så det lyckas inte helt och hållet. Han gör en sökrunda och det verkar som han fått upp spåret. Men det tar inte mer än fem minuter innan han släpper och kommer tillbaka till oss.

Inför det sista drevet var det egentligen tänkt att vi skulle tända brasan och äta lite. Men med tanke på det snabbt flyende ljuset så här års vill de andra köra på en gång. Det är väl inte hela världen för passkyttarna som har macka och kaffe i ryggsäcken och kan äta på passet. Men som hundförare går det åt lite mer energi. Till detta, är det också det längsta drevet som nu ska köras. Det är inte bara vi som är trötta nu. Även Isac börjar visa tecken till att tappa fokus. Han håller sig mest hos oss när vi går och vi får inte upp någon älg på vägen.

När vi hungriga och varma kommer tillbaka till "Base camp" smakar det riktigt bra med grillad Bratwurst och slobba. För er som inte vet vad slobba är så kan det liknas med en enklare pannkaka med fläsk i. Inget man gör hemma direkt, men i skogen smakar det grymt gott. Det har varit en riktigt skön dag trots att vi inte lyckades fälla någon älg. Det var första gången jag jagade med det här laget och jag måste säga jag vart mycket väl mottagen. Jag kände mig genuint välkommen från första stund och jag kommer definitivt anta erbjudandet om att återkomma och det ganska snart skulle jag tro.

Så avslutningsvis ett stort tack till Holmshyttans jaktlag och några bilder tagna under dagen.