Det här med att välja fluga är inte det lättaste. När jag väl står där i vattnet och ska välja fluga tenderar jag många gånger till att maniskt använda gamla beprövade flugor istället för att prova något nytt. Jag ska försöka bryta denna trend den här sässongen, jag hoppas att detta kan leda till mer och större fisk.

Här kommer exempel på vad som ska knytas på tafsen inom kort.

[Grodyngel oliv] Den här ska bli intressant att prova i P&T efter regnbåge. Så här på sommaren kan lite udda metoder visa sig funka bra.

Nu så här mitt i fiskesässongen känner jag ett sug efter lite nya prylar . Här är ett axplock av många saker som står på önskelistan.

[Ny Loop jacka]  Jag har ju redan ett antal jackor men den här är ju hur snygg som helst.


[Ett par nya solglas från Gloomis Guideline]

Snart är det äntligen dags för semester. Ska bara jobba 3 dagar till! Första projektet på semestern blir en tur till härjedalen ett par dagar och fiska. Jag har inte fiskat där innan så det kommer att bli spännade. Jag kommer att skriva på bloggen om hur fisket har gått. Förhoppningsvis kommer det att vara bra fiske, jag har hört mycket bra om det område vi ska till. Jag hoppas på att få ta en riktigt grov harr, det är väl just harr som det kommer fiskas under vistelsen.

[Lite kortfakta om harren]

Harrens latinska namn är Thymallus thymallus och det nuvarande officiella svenska sportfiskerekordet är 2850 gram, en fisk som fångade på spinn i den lappländska sjön Harrejaure sommaren 1986. Harren är en mycket tacksam flugfisk eftersom den äter insekter under hela sin livscykel, även om den då och då även fångas på spinnare och småfiskimitationer. Den tillhör familjen laxfiskar och enligt uppgifter på databasen; Fishbase har den en publicerad maxvikt på 6700 gram och en rapporterad maxålder på 14 år. Idag kan man betrakta en harr över kilot som stor och en harr kring två kilo som sällsynt.

Efter härjedalsresan blir det endast hem och vända för att sen dra upp till idretrakten och ännu mera fiske. Där har jag i och för sig varit ganska mycket redan men nog ska man kunna hitta nya spännande vatten även där. Det är bara att hoppas att vädret blir bra, och att det inte är allt för jävla mycket mygg.

Det har varit ganska tunnt på bloggfronten ett tag nu. Men det har däremot inte varit så lugnt på fiskefronten. All ledig tid spenderas nu i någon ström med flugspöt och så även gårdagen. Jag och Martin har fiskat i en ström där man nyligen satt i öring. I förrgår fiskade vi samma sträcka när Martin får en fin öring på flugan, tyvärr släppte den så vi fick aldrig veta hur stor den var. Stärkta av vetskapen att dom finns där åkte vi till samma ställe igår igen. Vi har fiskat oss genom strömmen och är nu på samma ställe när jag känner en fisk stöta ett par gånger på min fluga. Jag lägger ett nytt kast och låter flugan driva in på samma sätt. Den här gången hugger det ordentligt och jag känner direkt att det är en stor fisk. Jag börjar drilla fisken och den gör en liten rusning och visar sig vid ytan. Jag är nästan säker på att det är en öring och börjar ta in den. När jag nästan har den vid mig klar för håven blir jag osäker, det har gått alldeles för lätt att ta in den, vore det en öring borde den ha gjort ett par rusningar till. Mina farhågor blir snart besannade, det är defenitivt ingen öring utan en stor brax. Jaja det var i alla fall kul att få fisk och jag tänker låta Martin ta en bild av den och ger honom min kamera. När jag plockat upp fisken ur håven och håller upp den så vill den inte stanna kvar längre. Den sprattlar ur mitt grepp rakt på Martin och slår kameran ur händerna på honom. Det tar oss kanske en minut att lokalisera vart kameran ligger på botten av strömmen och när jag plockar upp den kan jag konstatera att den inte fungerar... konstigt va*?*

När kaoset lagt sig säger Martin "men; var är mitt spö?" I kalabaliken har han släppt spöt i ett försök att rädda kameran och nu ser även han lite blek ut. Vi kan i alla fall andas ut när vi ser spöt lite nerströms där det fastnat i några stenar. För tillfället ligger alltså kilopriset på braxen på blygsama 1500 kr men det kunde lätt ha blivit 4000 kr om vi inte hittat spöt.

Idag sjönk kilopriset på braxen tillbaka till normalpris igen. Efter att kameran torkat fungerade den till min stora förvåning. Det återstår att se hur länge den kommer att funka men jag måste säga att det är lite märkligt att den kan funka fast den legat på botten i över en minut. Nu kan jag fortsätta att posta bilder i inläggen, men braxen får ni dock aldrig se.

[Vanån - Älvdalen 4/6 - 2007]

Jag har många gånger hört att det ska vara bra fiske i Älvdalen men aldrig trots att jag inte bor så långt ifrån fiskat där. Nu skulle det dock bli ändring på det. Martin och jag hade pratat lite löst om att åka dit och fiska. När vi väl bestämt oss surfade jag runt lite på Älvdalens fiskecenters sida för att se om det fanns något bra vatten att besöka. Det var ett strömmande vatten vi var ute efter, gärna med båda harr och öring i. I och med att varken jag eller Martin var särskilt hemma i området så tänkte vi besöka fiskecentret för att köpa fiskekort och lite få vägbeskrivningar. Men till att börja med ska man ju hitta till centret... efter lite snurrande i bilen stannar vi för att fråga ett gäng minigolfspelande tjejer. De pekar glatt och skrattar åt oss, Älvdalens fiskecenter låg visst 20 meter från oss.

När väl fiskekort och vägbeskrivning var averkat styr vi mot Sälen och Vanån. Efter någon mil på en dammig skogsväg stannar vi och gör oss klara för att gå ca en kilometer in i skogen. Under tiden vi pysslar med spön, vadare, flugor och annat reflekterar vi över värmen. Det är 25 grader varmt och vi funderar på om fisken kommer vara aktiv i denna värme. Det finns ju risk för att det är för varmt och det är trots allt mitt på dagen. När vi vandrat genom skogen ser vi Vanån flyta genom skogen. Det ser helt pefekt ut, lite snabba partier blandat med fina blankstryk, här finns det fisk är känslan man får så fort man ser ån. Nu är man otroligt sugen på att börja fiska och efter lite pyssel med spöt kliver vi ut i ån. Jag har valt att börja fiska på en nymf, jag har en viss förmåga att alltid börja fiska med en våtfluga trots att jag vet att jag borde fiska torrt. Efter bara ett par minuter så vakar en harr precis bredvid mig. Jag lägger ett kast uppströms och låter flugan flyta med strömmen, jag upprepar proceduren ett par gånger men utan resultat. Under tiden har jag sett flera harrar vaka. Här krävs torrfluga, jag knyter på en superpuppa och preppar med lite drygel och kastar snett uppströms igen. När flugan flyter ner längs strömmen stiger en harr och hugger på min fluga. Lite sen med mothugget lyckas jag inte kroka den men jag gör ett nytt försök och den hugger igen. Den här gången är jag snabbare med mothugget och den sitter. Det är en fin harr på tre, fyra hekto och stärkt av vetskapen att flugan fungerar kastar jag på nya vak. Nu är det är hugg i nästan vart enda kast. Efter en timmes fiske har jag lyckats kroka 3 harrar till. Även Martin har bytt till torrfluga, en klinkhammer och efter lite kastande och trixande krokar även han en harr. Fisken hugger precis intill oss så det blir inga långa fighter med det är ändå hur kul som helst. Vi fiskar på samma plats i flera timmar tills vi inser att vi är ordentligt hungriga och det är dags att laga lite mat.

Vi har förberett med en engångsgrill, marinerad kycklingfilé, champinoner och potatissallad. En harr även tagits upp för att bli en del av vår lunch. Vädret är helt underbart och vi sitter i solen med varsin kall folköl och väntar på att grillen ska bli ordentligt varm. Lunchen smakar helt underbart, det är alltid godare med mat när man är ute i naturen. Harren som grillades helt utan kryddor smakade även den mycket bra. Vi slappar en stund och resonerar lite kring det fortsatta fisket . Vi bestämmer oss för att gå en bit uppströms och försöka. Jag fortsätter att fiska på min superpuppa och den verkar fungera även nu och jag krokar ytterligare några fiskar. Efter ett tag börjar aktiviteten avta en del, Martin byter till en nymf och lyckas få fisken att ta på den, det verkar som om det är det som gäller just för tillfället. Framåt sjutiden bestämmer vi oss för att gå till bilen och köra ytterligare några kilometer uppströms. Vi hittar ett ställe som vi tycker ser bra ut och börjar fiska oss nedtröms. Till en början går det ganska trögt och jag börjar befara att jag tagit min sista fisk för dagen. Plötsligt så lossnar det igen och nu verkar det stå harr över allt. Jag fiskar på torrfluga och Martin på nymf och det hugger på båda delarna. Nu får jag ett kraftigt hugg och det känns direkt att det är öring, den är inte så stor men den kämpar som en galning. Efter att jag krokat loss den vilar den i nästan 2 minuter innan den simmar iväg ner för strömmen. Vi fiskar en kilometer nedströms och det står verkligen fisk över allt i strömmen, vi märker knappt att det börjar bli mörkt och att klockan snart är elva. Vi skulle säkert kunna stå kvar här hela natten men vi bestämmer oss för att avsluta fisket för dagen, vi har ju ändå över 15 mil att köra hem till Falun.

I bilen på vägen hem är stämmningen på topp även om vi är trötta återupplever vi dagen och disktuterar fisket i detalj. Det var längesen jag hade en så här bra dag, det är inte bara fisket som gör det utan hela upplevelsen, naturen, fisket, maten, vädret ja allt ihop. Det kan inte bli mycket bättre än så här, jo kanske förrresten... vi kunde ju ha stannat en dag till, hur som helst, hit kommer vi återvända.

För dig som vill uppleva ett kanonfiske och en underbar natur kan jag varmt rekomendera Vanån i Älvdalen. Jag avslutar detta inlägg med några bilder tagna under dagen.