Ingen fiskeintresserad har väl undgått att ifrågasätta Jämtkrafts reklamfilm för sin vattenkraft. Första gången jag såg den vart jag mest irriterad över att man framställer vattenkraften som miljövänlig. Nu har fiskejournalen rett ut begreppen genom att ta reda på var filmen egentligen är inspelad. Den vanligaste synen vid ett vattenkraftverk är en helt torrlagd vattenfåra. Inte det livfulla och livskraftiga vatten Jämtkraft vill lura konsumenterna att tro. När fiskejournalen ringer upp såväl produktionsbolag som Jämtkraft vill man först inte berätta var filmen är inspelad. De är alltså fullt medvetna om att deras el inte kan gestaltas som miljövänlig i sin riktiga form.

Ännu en plats i bokhyllan skall krönas av ett stycke flugfiskelitteratur. John Gierach, en helt ny författare för mig, men långt i från någon nykomling. Han har skirvit ett flertal böcker om flugfiske men är även kolumnist i Daily times-Call och Redstone Review.

Sex, Death and Fly-fishing ligger nu på bordet framför mig och jag ser verkligen fram mot att läsa den. Jag ska nog spara den lite till vintern närmar sig. Krypa ner i soffan med en kopp kaffe och bara drömma sig tillbaka till sommarens fiske. När snön yr utanför fönstret behöver själen värmas, och vad passar då bättre en kaffe och en bok om flugfiske. Vill man ha lite extra värme kan man göra kaffet irländskt.

Sex, död och flugfiske. Det är vad som rör sig John Gierach universum. Det är livets, stora och eviga mysterier. Frågor, stora och outgrundliga, och kanske är det bäst så, speciellt när man har stått i flera timmar i en flod utan att ha något att visa upp. Men som Gierach kvickt och kraftfullt observerar om fiskelivet, är att resan till destination, och löftet om större öringar och oupptäckta strömmar är oemotståndlig.

Den här veckan dumpar Greenpeace fartyg ”Beluga II” stenblock i vattnet längs Hallandskusten. Aktionen är starkt kritiserad men lika fullt laglig. Länsstyrelsen och miljödomstolen har givit tillstånd för Greenpeace att dumpa stenblock i havet. Syftet med aktionen är att förhindra/försvåra för yrkesfiskarna att fiska med bottentrålar. Kritiken mot detta kommer just från yrkesfiskarna, men det är väl inte så konstigt. Jag brukar i vanliga fall vara emot sådana här aktioner. Jag har lite svårt för idéalistiska gaphalsar oavsett vilket läger de tillhör. I det här fallet är jag lite kluven. Som flugfiskare har jag varit intresserad av fiskevård länge och sett vad som händer i våra hav och andra vatten. Och det känns lite bra att i alla fall någon gör nåt även om jag är lite tveksam över metoderna.

Yrkesfiskarna kritiserar aktion med argument som; det är redan förbjudet att fiska där så det finns ingen anledning att dumpa stenblock. Då kan man tycka att det inte borde spela någon roll för deras del heller. Men i nästa andetag säger de; om våra båtar och redskap går sönder får vi betala det själva. Ja det är klart som fan. Om jag tjuvfiskar och bryter av mitt spö så får jag naturligtvis betala det själv, det gäller i alla lägen förvisso men ni ser ju klokheten i uttalandet.

Nej det är tråkigt att det ska behöva komma till sådana här åtgärder för att rädda fiskbestånden. Men i det här fallet är jag nog på Greenpeace sida. Om yrkesfiskarna hade en mer ekologisk och hållbar plan för sitt fiske skulle kanske detta inte behöva hända.

Såg alldeles nyss det första avsnittet av "Öringfiske jorden runt" på Svt. Man kan inte annat än le lite åt de excentriska engelsmännen. Att fiska öring från välklippta gräsmattor i lågskor och tweed är inte riktigt min tanke om avkopplande fiske. För egen del fungerar jag så att ju mer bekvämligheter det finns att tillgå, desto mindre fokus blir det på fisket. Nu är detta i och för sig problem för mig. Jag kommer nog aldrig bli inbjuden att fiska i någon av Englands legendariska kalkströmmar.

Nej jag tillhör nog kategorin flugfiskare som verkligen gillar det här med prylar. Kanske kan det verka lite motsägelsefullt när jag dömer ut fisket i från gräsmattornas bekvämlighet. Men jag trivs verkligen i ren vildmark, prylarna gör bara fisket roligare. Dessutom klär jag bättre i Gore-Tex än i tweed. Får jag på det också välja om jag vill kasta uppströms eller nedströms är det fulländat.

Jag gillar verkligen Martin Falklind, hans program håller enligt min mening hög kvalitet och det ska bli intressant att se nästa program. Då ska det fokuseras en del på fiskevård och restaurering av strömmande vatten.

Jag vart minst sagt förvånad när jag köpte Dalademokraten idag. På förstasidan ser jag mig själv med flugspöt i högsta hugg. Artikeln och bilderna har fått mittuppslaget, ska jag vara ärlig trodde jag mer på ett spalt undangömd i sportdelen. Jag är nöjd med hur reportaget vart, bra text med fina bilder. Om du inte har har DD kan du läsa reportaget här.

Idag träffade jag och Daniel Dalademokraten för ett fiskereportage. Efter lunch mötte vi upp en reporter och en fotograf på redaktionen, för att sedan ta oss till en av klubbtjärnarna. Tanken var till en början att vi skulle ha fiskat i en av strömmarna. Men den senaste tidens regn har gjort att det är extremt mycket vatten och mycket svårfiskat. Det var kanske inget drömläge att åka till en av tjärnarna heller då termometern visade på dryga 25 grader och en klarblå himmel. Fisken är väl inte som aktivast vid de förhållandena.  

Vi kände båda pressen om att få fisk när en reporter och en fotograf betraktade oss, och dessutom visa upp våra tillkortakommanden i tryck. Efter att vi suttit och pratat en stund satte vi igång. Det var mycket sparsamt med vak men vi testade båda med torrfluga till en början. Jag är övertygad om att det skulle fungerat med lite mer tid, men varken Daniel eller jag ville göra detta till en bomtur så vi tacklade om till streamers. Fisken skulle dock fortfarande visa sig vara svårflörtad och fotografen var tvungen att avvika tidigare så nu började det bli allvar.  

Under tiden vi står och pratar smyger Daniel iväg längs stranden och lägger ut några kast i näckrosorna. Efter en stund meddelar han glatt att han har en fisk på. Jag tror att alla inblandade drog en lättnandens suck. Ett fiskereportage blir väl betydligt bättre om man kan visa upp en fisk. Det ska visa sig att det är en öring som tagit flugan. I den här värmen blir det ingen längre fajt och han kan snabbt landa fisken. Efter en snabb posering inför DD´s fotograf får den gå tillbaks.

Fotografen avviker och vi sätter oss i slogboden för att komma undan solen lite och prata vidare. Hela grejen känns nu ganska avslappnad och vi diskuterar fiske ur flera olika aspekter. Vi fokuserar framförallt på flugfiske då detta är det båda jag och Daniel främst ägnar oss åt. Efter en stund kapitulerar även vi inför värmen och beger oss hemåt. Det vart en trevlig eftermiddag och det ska bli spännande att läsa artikeln. I skrivande stund är det inte fastställt när den kommer publiceras, det kommer bli någon av de första dagarna i juli. Jag återkommer senare när jag vet mer exakt. Under tiden vi fiskade lämnade över kameran till DD´s reporter som tog några bilder. Så nu kommer några exklusiva ”behind the sceens”-bilder.

Foto: Mikael Eriksson DD

För några dagar sedan vart jag kontaktad av Dalademokraten. De ville göra ett reportage om mig som sportfiskare. Den narcissistiska sidan av mig vakande och jag tackade jag till detta. På fredag ska jag möta upp en reporter vid DD för att sedan åka till något vatten i närheten. Jag har lagt som förslag att vi åker till ett av våra klubbvatten. Sen är det  bara att hoppas att det är bra fiske. Jag återkommer senare med en länk eller sammanfattning av artikeln, jag vet inte om den kommer publiceras på nätet ännu.  

Hittade ett videoklipp på youtube där man rensar en sjö på "skräpfisk" Ja klippet är ganska självförklarande så det är bara att kika. 

Miljöpartiet har väckt en intressant fråga. Man föreslår en slags fiskarexemen för yrkesfiskare. Tanken bakom är att yrkesfiskare ska få en licens efter att genomgått en kurs i marinbiologi. Detta för att få en bättre förståelse för hur bestånden påverkas av fisket. Man drar en paralell till jägarexamen vilket jag anser vara helt orelevant. Jägare finkammar inte skogarna på djur på samma sätt som yrkesfisket gör med haven. Det här i alla fall ett intressant förslag, kan man rikta fisket till de områden där bestånden inte påverkas så mycket att de nästan helt försvinner har vi kommit en bit på vägen.

Nu så här i valtider kanske Isabella Lövin (MP) kan vara ett alternativ. Hon kandiderar till eu-valet med fiskepolitik som profilfråga.

En längre artikel läser du på Dn.se

Jag har hittat en hyrfilmstjänst på nätet som faktiskt funkar bra. Om ni har sett alla fiskefilmer i bokhyllan tusen, och åter tusen gånger, och är sugna på något nytt kan Heaweb vara nåt för er. För mig som använder Mac har utbudet av hyr-tjänster på nätet varit begränsade, men nu finns det ett bra alternativ. Jag kollade igenom utbudet, och jag måste säga att det är förhållandevis stort. Man behöver dock inte bara hyra filmen, vissa filmer går även att köpa, dock inte alla. Köper du filmen kan du bränna ut den och kolla på den i DVD-n om du känner för det, filmerna är alltså inte DRM-skyddade. Själv tänkte jag hyra Öringens Eldorado och kika på under kvällen. Det känns som en perfekt sysselsättning en söndagskväll.

Hyr filmerna på Headweb.com Fiskefilmerna hittar du under kategorin Specialintressen, eller bara genom att söka på fiske.

EU vill som bekant lägga i alla tänkbara frågor. Hitills har sportfisket inte varit en del av EU:s byråkrati. Nu ska det i alla fall bli ändring. Man vill få bättre kontroll på allt fiske som sker av hotade arter. Exempel på skadligt sportfiske finns i Medelhav et där det finns hundratals organiserade, kommersiella båtturer för sportfiskare som vill fiska blåfenad tonfisk. Kan detta jämföras med till exempel svenska fiskecamper i norrland? Den svenska sportfiskeindustrin, om jag får kalla den för det verkar i allra högsta grad för fiskens och naturens bästa.  Hur sedan kontrollen rent praktiskt ska genomföras i Sverige återstår att se, hur ska man egentligen kunna kontrollera alla sportfiskare?

Efter att ha kollat på dagens Jakt och fiske kan jag bara säga; jag måste få fiska i Millings tjärn. Alltså vilket vatten, och vilka rödingar! I sekvensen när William tappar sin röding, fisken som tar tafs och fluga kändes det som om det var jag själv som tappade den. Bara en flugfiskare kan förstå den hemska känslan, jag antar att bara dödsångest kan vara värre. Det som skrämmer mig är att man på riktigt planerar att göra hela det vackra området till en dammbotten. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man ens kan tänka tanken att förstöra fjällvärlden på det oåterkalleliga sättet. Det är bara att hoppas på att Vattenfall inte får något tillstånd till bygget.