Istället för att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa, för att min mer och mer osynliga arbetsgivare ska erbjuda ett uppdrag, tog jag mig till en av klubbens tjärnar. På vägen ut var det fortfarande frost i dikeskanten. och vattenpölarna har ett frostat istäckte över sig. Jag börjar fundera på om också tjärnen börjat täckas med is.
Det är en sån där strålande höstdag, kallt i luften, men solens värmande strålar når fortfarande fram till mig och jag inser att jag tagit på mig för mycket kläder.

Jag gör i ordning spöt och tacklar med en svart Wollybugger. Jag tror att den trotjänaren ska kunna ge resultat. Visserligen är den ganska svårkastad tillsammans med spöt jag nu använder. Mitt TFO #5 lämpar sig bäst till fjäderlätta torrflugor, inte till tunga streamers med samma airodynamik som en humla. Men spöt är så underbart att drilla fisk på att jag kan inte låta bli. Om det blir en fisk idag vill jag att den ska stanna kvar i mitt minne längre än bara några timmar. Med tanke på att det inte är någon vind över huvud taget går ändå ganska bra att fiska med streamer.

Det är verkligen knäpptyst i skogen och det känns nästan som jag inkräktar på något när min fluga bryter den stilla vattenytan. Det känns som om skogen håller andan inför den kommande vintern. Det är med visst vemod jag insuper denna vackra skogtjärn. Om några veckor kommer de brinnade lövträden vara kala och ett istäcke ligga på vattnet. Jag låter flugan kast efter kast söka av den lilla viken. Efter en stund ser jag siluetten av en fisk mot den solupplysta bottnen. Jag kastar flugan några meter framför fisken och börjar ta hem den. Flugan får passera oantastad mitt framför näsan på en förmodligen höstdeprimerad regnbåge. Jag byter fluga till en illröd Zonker, kanske kan den väcka aggression hos fisken. Samma taktik igen och med samma resultat. Jag fortsätter kasta i andra riktningar och efter stund har jag en följare, men även den vill bara titta på flugan för att sedan vika av åt ett annat håll.

Nu har mitt kastande helt intagit ett planlöst mönster, den rätta känslan vill inte infinna sig. Mina tankar vandrar kring allt annat än fiske. En svag irritation byggs upp. Jag väntar på att något ska hända, men jag vet inte vad. Jag packar ihop mina saker och går stigen tillbaka mot bilen och tänker på ett citat jag hörde en gång.

"Vi föds gråtande, lever klagande och dör besvikna" Tomas Fuller - Engelsk historiker