1:a maj förknippar säkert de flesta med lite halvpackade sossar som demonstrerar med sina hemsnickrade plakat. För min del handlar det om något helt annat. Den 1:a maj är det nämligen premiär för fiske i strömmande vatten. Ja i alla fall för de flesta vatten här i Dalarna. 06:30 ringde klockan och jag känner direkt att jag inte sovit tillräckligt. När jag går upp och kikar ut genom fönstret möts min blick av ett massivt molntäcke som inte ser ut att ge vika i första taget. Just vid den här tidpunkten känner jag mest för att gå och lägga mig igen. Men det var det sannerligen tur att jag inte gjorde. Väl i bilen på väg mot Övertänger börjar det regna, jag kastar ett öga på yttertermometern och den visar 8 grader. Missmodet kommer återigen krypande över mig, kan det verkligen bli bra fiske idag?

Strax före halv åtta möter jag upp Martin vid Tängertrömmen. Han har precis kommit och står med vadarbyxorna i knävecken när jag parkerar bilen. Vi är båda ivriga att komma igång trots att vädret inte det bästa och efter lite mankemang är vi på väg genom en tom hästhage längs strömmen. Eftersom det inte stod några andra bliar längs vägen antog vi att vi var först på plats. Det var vi dock inte. När vi kommer en bit uppströms ser vi en annan flugfiskare i strömmen, och står han inte och drillar fisk? Jo  mycket riktigt, när vi kommer lite närmre ser vi att han har en rejäl på spöt. Vi stannar till och kikar lite nyfiket på. >>Det var väl fan att han skulle hugga på<< Säger han med ett snett leende. Efter en stund har han fisken landat och lösgör den snabbt med en peang. Jag frågar vad han har tacklat upp med och visar sig vara en zonker. Jag har inte något som ser ut som just den med jag har istället en blå HN Minnows.

När jag vadar ut märker jag att vattnet inte är så kallt som jag trodde att det skulle vara. Vi börjar på ett ställe där det brukar stå mycket harr på sommaren. Jag tror inte att jag ska få nån öring att hugga ända här uppe. Men efter bara ett par minuter kommer första hugget. Pulsen ökar något och jag fortsätter med en större tillförsikt om att jag kommer få fisk idag. VI jobbar oss nedströns utan ett enda hugg och den där tillförsikten börjar gradvis att försvinna. Samtidigt ser jag under tiden att "den andre flugfiskaren" krokat och landat ytterligare två öringar. När vi kommer ner sitter han i slänten och knyter om tafsen. Jag bestämmer mig att gå upp och snacka med honom. Vi pratar lite om flugval och tyvärr har jag inte det som verkar fungera. Han plockar fram den fluga som han just krokat 3 öringar på och räcker över den till mig. >>Ta den här, den är lite trasig men den funkar nog ändå<< Medan vi sitter där kommer Martin också släntrande och slår sig ner. Han ser att jag sitter och knyter på en ny fluga och undrar vart jag fått den ifrån. >>Jag har en till sån där om du vill ha en<< säger han till Martin. Martin tar emot flugan och nu har vi båda samma fluga på. Nu är det väl fan om vi inte ska få fisk. Vi börjar om en en bit uppströms igen. När jag kommit ett tiotal meter ner så känner jag något hugga på flugan utan att fastna. Jag lägger ut ett nytt kast och den här gången hugger det på ordentligt. Äntligen! Nu sitter det en öring på flugan. Jag börjar drilla fisken och det känns att det är bra storlek på den. Efter ett par rejäla rusningar får jag in den tillräckligt nära för att upptäcka att det är en regnbåge. Jag blir mycket förvånad, det ska inte finnas nån regnbåge i det här vattnet. Samtidigt ser jag att det inte är någon liten regnbåge, den väger ca: 2 kilo och kämpar för allt den är värd. Efter några fler rusningar får jag hjälp av Martin att håva den. Att ha regnbåge i det här vattnet är inte direkt bra, visst är det kul att fiska regnbåge i strömmande vatten, men det är inte en bra kombination med öring. Den här fisken får bli mat.

Efter att ha fått en ordentlig fajt med en stark fisk är jag riktigt nöjd. Vi går tillbaka till bilarna för att fika lite. Det snackas lite taktik och snart är vi tillbaka i strömmen igen. Vi får båda två flera påslag men utan att kroka nån fisk. När klockan närmar sig halv tre känns det man har stått i kallt vatten i närmare sju timnmar. Martin har redan åkt hem och jag känner att det är dags för mig med att bege mig hemåt. För att vara premiärfiske så har det gått riktigt bra och jag känner mig nöjd när jag sätter mig i bilen för att åka hem.