Bilkön segar sig fram genom Falun, jag är otålig och vill inget hellre än att kliva ner i strömmen och fiska. Det är stundenttider och alla dessa flak med gastande studenter är ju överallt. Jag bestämde mig redan igår att jag var tvungen att få revanch. Efter att ha haft så mycket otur på en dag måste det helt enkelt gå bättre dagen efter. När jag kör över bron ser jag Daniels bil stå parkerad längs vägen. Det är alltså inte bara jag som är fiskesugen idag. På bron står två flickor i 10-års åldern och fiskar glatt med var sitt spinnspö. Det är kul att se den yngre generationens glädje över fisket. Det är speciellt kul att se unga tjejer fiska, det finns alldeles för lite tjejer som utövar detta. Idag tänker jag enbart fortsätta fiska på samma ställe jag var på igår, jag måste helt enkelt få se en av de öringar som gäckade mig igår. Eftersom dom två sista tog mina bästa streamers för ändamålet fick jag två intressanta flugor av en kompis i går kväll. Egentligen skulle jag vilja börja vid brofästet, men jag vill inte riskera och träffas av de spinnare som tjejerna kastar kors och tvärs nedför strömmen. Jag börjar istället en bit nedströms bron och jag har tacklat upp med en av flugorna jag fick. Jag vadar mig igenom hela strömmen utan att känna ett enda hugg, däremot känner jag en svag panik, ska jag bli helt utan fisk idag.  När jag vänder mig om och ser att bron är tom, jag går uppåt igen och ställer mig bredvid brofästet och lägger ut ett kast. Flugan sveper i en båge strax under vattenytan och jag ser den blänka till i vattnet på dess färd nedtröms.

Efter några kast hugger det äntligen, jag gör ett försiktigt mothugg, jag vill verkligen inte tappa den här öringen. Taktiken fungerar och den sitter. Den gör en snabb rusning nedför strömmen och hoppar sedan rakt upp. Från rullen hörs ett högt surrande när lina matas ut i snabb takt. Nu ler jag med hela ansiktet och på något sätt vet jag att jag kommer landa den här fisken. Men den låter sig inte övermannas i första taget. Den ställer sig mitt i strömmen och tjurar. Ibland gör den kortare rusningar för att på nytt ställa sig stumt i strömmen. På sidan om mig har jag stort träd men grenar som hänger ner mot vattnet vilket minskar mitt manöverutrymme. Jag håller på en kvart innan jag lyckas landa fisken i håven. Jag brukar nästan aldrig ta upp öring, men idag gjorde jag ett undantag, den här ska rökas imorgon.

Jag kommer på att jag inte har någon kniv mig och vill rensa fisken så fort som möjligt så den inte blir dålig. Jag bestämmer mig för att leta rätt på Daniel som borde vara uppströms någonstans. Jag lägger fisken i håven igen och går längs ån uppåt. Snart ser jag Daniel och hans sambo vid strandkanten med flugspön i högsta hugg. Vi småpratar lite och det visar sig att de har kameran med sig. Det är bra, för det var längesen jag fick några bilder från en fisketur. När jag har rensat fisken tar vi sällskap nedåt igen och börjar fiska av strömmen igen. Tillslut är jag tillbaka på samma ställe igen när det hugger på flugan, nu sitter det en öring av samma kaliber och jag får drilla fisk igen. Den här gången går det lite enklare och fisken är landad efter bara fem minuter. Daniel tar lite bilder på fajten, det är alltid kul med bilder som det är lite action i. Jag bestämmer att det är dags för att åka hem, magen kurrar och imorgon är det jobb igen. Men när jag sätter mig i bilen är det inte med frustration jag kör hem utan med en känsla av upprymdhet.