Nu vart det äntligen lite fiske igen. Idag trotsade jag blåsten och åkte upp till en av tjärnarna. I och med regnen och lite kallare tempraturer så har även vattentempen sjunkigt något. Detta märktes direkt för fisken var helt klart på gång. Jag började att fiska med en röd och svart montana och efter bara ett par kast kommer första dragningen i flugan. Det verkade som om fisken helt klart var nyfiken på flugorna, det blev dock inte några aggresiva hugg. Det vakade en del fisk runt omkring mig men jag fick fortfarande bara dragningar. Efter ca: en timme ser jag en fisk vaka precis intill land. Jag lägger ut ett kast och börja stripa in flugan. Nu kommer hugget snabbt och aggresivt. Fisken rusar och jag känner att det finns mycket kraft i den. Tyvärr är det en massa näckrosor i just den här delen av tjärnen och jag inser snabbt att det här kan bli lite trixigt. Nu gör fisken ett antal rusningar åt olika håll vilket resulterar i att fluglinan trasslar in sig i näckrosorna. Nu har jag tappat kontakten med fisken ooch befarar att fisken har slitit sig. När jag ska börja ta loss linan känner jag till min förvåning att fisken faktiskt sitter kvar. Nu kan jag styra den bort från näckrosorna. Det har gått en stund och fisken som jag nu ser är en öring har nu tröttnat. Håvningen går utan problem och jag kan kort därefter sätta tillbaka den.

Under resten av kvällen lyckas jag kroka ytterligare två fiskar men som båda lyckas slita sig. Det kändes i alla fall riktigt bra att få komma iväg, nu får det inte bli så här långt mellan gångerna