Imorrn blir det harrfiske i Älvdalen
Imorgon drar jag och Martin till Älvdalen. Martin har lyckas slita från jobbet en dag och nu har vi fiskat 2 gånger på en månad och det är rekord för den här säsongen. Jag har nu ikväll bundit upp ett gäng harrflugor som är riktigt bra så här års. Flugan är av ett mönster jag har fått av en kompis. Jag hoppas att jag ska få ta en harr på ett kilo imorrn och på just den flugan. Jag återkommer imorgon eller på lördag med en rapport om hur fisket i Älvdalen gick.
Här kommer även en bindbeskrivning till Lila Tagg.
Krok: Öringkrok strl 12
Bindtråd: Svart
Påfågelherl
Brunt tupphackel.
Koppartråd som ribbing
Lila Polygarn
Börja med att linda bindtråden till krokböjen och en bit ner i böjen. Fäst in en halv cm lila polygarn. Fäst in påfågelherl och koppartråden. Linda fram bindtråden till krokögat. Linda påfågelherlet i täta varv mot krokögat och fäst fast. Linda kopparribbingen och fäst även fast den. Välj ett kort tupphackel och linda fast. Avsluta flugan och klipp polygarnet ca 2-3mm bakom krokböjen.
Första fiskedagen på veckans agenda
Fångade gäddor och avbrutna spön
Ja idag bar det iväg upp till Furudal och Oresjön för gäddfiske. Vi var fyra kollegor från Ericsson som skulle prova lyckan. Av tidigare erfarenhet vet jag att det brukar vara bra i den här sjön så här års. Efter lite mankemang med galna hundar och låg bil på stenig åker kom vi i alla falll fram till båten och kunde ge oss ut på sjön. Snart var fyra beten i vattnet, mitt; en Zalt i mörkt grön mönster skulle lura gäddorna till hugg. Vi har inte kört långt innan Einar krokar den för krokodilen det blir lite förvirring med tanke på fyra linor som ska hållas ifrån varandra utan att trasslas. Tillslut kan Einar landa en gädda på 2 kilo som snabbt klubbas. Idag har nämligen Nicklas mormor tingat alla gäddor som tas upp och gärna för min del. Jag anser nämligen att gädda är okänligt som människoföda. Vi fortsätter på samma stråk men utan fler känningar. Efter en halvtimme är det dags att dra upp för en sträcka med snabbförflyttning. Vi ska till en vik där vi haft bra fiske förut. När vi kommer fram ankrar vi och kastar mot vassruggarna. Det mest dramatiska som händer nu är att Nicklas kastar av sitt spö och eftersom han inte har nåt reservspö är det färdigfiskat för hans del. Hans jobb blir från och nu att köra båten vilket han gör på sämsta tänkbara sätt, nån sjörövare blir han då aldrig.
Lunch och sen en abborre på ett kilo
Efter en del kastande utan resultat börjar vi släpa igen och nu är det min tur att ta en gädda. Även denna är ganska slö och gör inte mycket motstånd. Jag kan ganska snart ta upp en gädda som väger in på 2 kilo den också. Nu har jag fått mersmak men de andra börjar bli hungriga så jag får snällt följa med till en udde där det vankas brasa och Bullens pilsnerkorv. Även om man inte är beroende av brasan för matlagning är det riktigt skönt att sitta och slöa en stund vi en eld. Mätta och belåtna ger vi oss ut på sjön igen. Vi styr tillbaka till samma vik och gör ett par rundor. Återigen är det Einar som får fisk, men den här gången är det en liten snipa som huggit. Jag krokar loss den och den sticker iväg som bara den igen. Nu har vi betämt att prova ett annat stråk i sjön så vi tar upp betena och ger oss iväg. Johan har ännu inte fått nån fisk och påtalar att han anser sig vara lurad. Efter det tar det inte lång tid innan det hugger. Det är en skaplig gädda som tagit, kanske 2 kilo eller lite mer. Johan som inte är nån van fiskare sätter lite för hård press på den och den släpper precis invid båten. Vi fortsätter köra och nu är Johan som igen kan meddela att han fått fisk. Nu går det bättre och han kan landa en abboore som väger in på 1.01 kg. Visarna på klockan har rört som elvispar och vi ska alla jobba inatt så det är dags att börja dra sig mot bilen och åka hem. Det har varit en trevlig dag och alla har fått fisk, ja i alla fall alla som inte kastat av spöt.
Ja idag bar det iväg upp till Furudal och Oresjön för gäddfiske. Vi var fyra kollegor från Ericsson som skulle prova lyckan. Av tidigare erfarenhet vet jag att det brukar vara bra i den här sjön så här års. Efter lite mankemang med galna hundar och låg bil på stenig åker kom vi i alla falll fram till båten och kunde ge oss ut på sjön. Snart var fyra beten i vattnet, mitt; en Zalt i mörkt grön mönster skulle lura gäddorna till hugg. Vi har inte kört långt innan Einar krokar den för krokodilen det blir lite förvirring med tanke på fyra linor som ska hållas ifrån varandra utan att trasslas. Tillslut kan Einar landa en gädda på 2 kilo som snabbt klubbas. Idag har nämligen Nicklas mormor tingat alla gäddor som tas upp och gärna för min del. Jag anser nämligen att gädda är okänligt som människoföda. Vi fortsätter på samma stråk men utan fler känningar. Efter en halvtimme är det dags att dra upp för en sträcka med snabbförflyttning. Vi ska till en vik där vi haft bra fiske förut. När vi kommer fram ankrar vi och kastar mot vassruggarna. Det mest dramatiska som händer nu är att Nicklas kastar av sitt spö och eftersom han inte har nåt reservspö är det färdigfiskat för hans del. Hans jobb blir från och nu att köra båten vilket han gör på sämsta tänkbara sätt, nån sjörövare blir han då aldrig.
Lunch och sen en abborre på ett kilo
Efter en del kastande utan resultat börjar vi släpa igen och nu är det min tur att ta en gädda. Även denna är ganska slö och gör inte mycket motstånd. Jag kan ganska snart ta upp en gädda som väger in på 2 kilo den också. Nu har jag fått mersmak men de andra börjar bli hungriga så jag får snällt följa med till en udde där det vankas brasa och Bullens pilsnerkorv. Även om man inte är beroende av brasan för matlagning är det riktigt skönt att sitta och slöa en stund vi en eld. Mätta och belåtna ger vi oss ut på sjön igen. Vi styr tillbaka till samma vik och gör ett par rundor. Återigen är det Einar som får fisk, men den här gången är det en liten snipa som huggit. Jag krokar loss den och den sticker iväg som bara den igen. Nu har vi betämt att prova ett annat stråk i sjön så vi tar upp betena och ger oss iväg. Johan har ännu inte fått nån fisk och påtalar att han anser sig vara lurad. Efter det tar det inte lång tid innan det hugger. Det är en skaplig gädda som tagit, kanske 2 kilo eller lite mer. Johan som inte är nån van fiskare sätter lite för hård press på den och den släpper precis invid båten. Vi fortsätter köra och nu är Johan som igen kan meddela att han fått fisk. Nu går det bättre och han kan landa en abboore som väger in på 1.01 kg. Visarna på klockan har rört som elvispar och vi ska alla jobba inatt så det är dags att börja dra sig mot bilen och åka hem. Det har varit en trevlig dag och alla har fått fisk, ja i alla fall alla som inte kastat av spöt.
[Einar tar den första gäddan]
[Nicklas betraktar sitt avbrutna spö]
[Nästa gädda är det jag som tar]
[Lunchrast]
[Johans abborre - Nicklas såg i alla fall till att den vart ordentligt klubbad]
Veckans fiske
Till veckan blir det lite fiske igen. Nu har jag legat lite på latsidan ett par dagar men det ska det bli ändring på. På måndag bär det av upp till Furudal för gäddfiske på Oresjön. Det är jag och några grabbar från jobbet som ska upp och prova lyckan. På fredag ska jag och Martin åka till Älvdalen för att fiska höstharr. Jag hoppas mycket på det fisket, men det är lite som ska stämma för att det ska bli bra; väder och vind, vattentappning mm. Dessutom ska Edgeflyfishing ha en sammankomst på nämnd plats denna helg. Men vi räknar med att komma lite före detta sällskap. Jag kommer naturligtvis rapportera om detta så fort jag kan.
Jag hoppas även att fiska lite på hemmaplan i veckan också. Blir det fint väder nån dag i veckan ska jag åka till klubbens harrvatten och ta en fin höstharr.
Jag hoppas även att fiska lite på hemmaplan i veckan också. Blir det fint väder nån dag i veckan ska jag åka till klubbens harrvatten och ta en fin höstharr.
Jag vill även passa på att tipsa om ett nytt fiskemagsin med otroligt fina bilder Catchmagazine.net
Höstfiske
Igår var det en riktigt skön höstdag. Luften var sval och frisk. Stundtals steg även temperaturen till behagliga sommarivåer. Jag och Daniel bestämde att vi skulle ta en fisketur ihop. Daniel är förhoppningningsvis inom kort blivande medlem i Falu SFK och igår följde han med mig som gäst. Vi möts upp och tar sällskap till tjärnen där vi tänkt att fiska under dagen. För det mesta brukar jag vara ensam vid tjärnen trots att det är över 100 medlemmar i klubben. Men idag stod det redan flera bilar på vändplanen och jag hoppades att mina favoritställen inte var upptagna. Väl nere vid tjärnen gör vi i ordning grejerna och småpratar lite med några andra fiskare. Samtidigt kan jag konstatera att det inte vakar särskillt mycket. Detta ska även visa sig vara kontant, vi ser inte många vak och fisken intresserar sig inte heller för våra flugor. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle åka till den andra tjärnen så vi bestämmer oss för att grilla lite korv och sen byta fiskevatten.
När vi senare anländer till nästa tjärn så står där ännu flera bilar, jag undrar vad det kommer sig att så många valt att fiska just idag. Det ska i alla fall visa sig att de platser jag brukar fiska vid är lediga. Medan vi knyter på flugor säger jag till Daniel att de senaste gångerna jag varit här har jag fått fisk på första kastet. Jag undrar medan jag kastar ut om denna trend ska hålla i sig. För min del vart det ett trendbrott idag, men för Daniel hugger det på en pigg regnbåge på första kastet. Det blir en underhållande drillning och kan ta ett par bilder med han håller på med den trilskande fisken. Under dagen lyckas Daniel kroka ytterligare två fiskar medan jag inte lyckas kroka en enda. Det var ett tag sen jag gick hem utan att fått drilla fisk. Jag i alla fall två bomskott så pulsen steg lite mer än nomalt och ibland är det gott nog.
Rökt fisk till nattskiftet
Det var som planerat en fisketur idag. Dock vart det inte två stopp som jag hade planerat. Nej jag fick en fisk ganska omgående efter jag börjat fisk. Då kom jag och tänka på att det skulle smaka gott med lite rökt fisk att ta med till jobbet. Man måste ju ha nåt att trösta sig med när man ska jobba natt. Så nu ikväll har jag rökt en fin regnbåge på strax under kilot. Ja måste säga att det var tur att jag köpte en stor röklåda, det är precis så dom rackarna får plats.
Sommarens finaste öring
Idag tog jag en öring, inte den största men definitivt den finaste i sommar. Jag åkte ut en sväng efter jobbet och då till en av tjärnarna för att fiska regnbåge. Det har blivit en hel del sånt fisket på senaste tiden. Kanske just för att fisket har varit så otroligt bra en tid tillbaka. Idag när jag kom till tjärnen vakade detlt inte nånting. Efter en timme hade jag bara sett ett fåtal vak. Jag funderade en stund på att åka en av klubbens strömmande vatten. Just det här vattnet har jag haft lite svårt för. Det är ett litet vatten som ligger otroligt fint, men det är riktigt svårt att få fisk. Det är endast öring i ån och av en naturlig stam vilket gör den extra vaksam mot allt som kommer flytande. Men idag tänkte jag i alla fall ge det här vattnet en chans. Det är helt klart inte nåt jag ångrar nu i efterhand. Redan vid den första sträckan som jag fiskar av hugger en öring, jag tror att det är en liten rackare för den gör inte mycket väsen av sig. Men det visar sig att den ställt sig stilla i strömmen och när den vänder och gör en kort rusning nedströms känner jag att det är en fin fisk. Jag drillar fisken på kort lina och när jag tar in den är det den finaste öring jag sett på länge. Den är alldeles knallgul med illröda prickar, skinnet känns som sammet när jag försiktigt greppar fisken för lösgöra den. Jag tar inte upp den ur vattnet utan krokar loss och låter den sticka iväg nedför strömmen. Den här fisken för givetvis simma tillbaka, här skulle jag aldrig ta upp en öring oavsett storlek. Tyvärr jag har jag ingen bild på denna fina skapelse. Det var bara mobilkameran som var med idag och jag ville inte krångla fram den och därmed riskera att skada fisken. Nu vart jag helt klart taggad att göra flera försök här inom kort, jag vet ju att det finns större öringar i ån.Gäddfisket på Runn
Ja gäddfisket på Runn vart inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag har visserligen aldrig fiskat på Runn förut men jag vet ju att ska finnas gott om gädda i sjön. Mina följeslagare för dagen var om man ska använda en mer ungdomlig term rena Noobs. Ja i alla alla fall så när som på en som fiskat en del tidigare. Efter att jag och Johan blivit upphämtade vid slussen i Falun styr vi ut på fjärden och lägger i våra beten. Jag fiskar på en stor Zalt i grönt och svart och de andra på wobblers i olika färger och storlek. Det börjar bra när jag måse påpeka Johan att han håller spöt upp och ner. (No offence Johan) Hur som helst börjar det ganska bra beror på hur man ser det, PP säger i alla fall att han tycker att det känns tungt i spöt och jag ber att få känna. Det visar sig att han har fisk på, hans livs första jag tror jag. Han sätter igång och veva och en stund senare kan vi konstatera att det var en gädda på ca 2kg. Han hade i ett svagt ögonblick lovat att skulle äta en gädda om han fick en. Men när han får se den är han av en annan inställning till den saken. Själv anser jag att gädda är okänligt som människoföda. Ingen verkar vilja ha upp gäddan i båten så jag krokar av den i vattnet så den får simma tillbaka. Lika bra det, när det gäller catch and release så är det ju bäst att ha så lite kontakt som möjligt med fisken. När fisken väl är i vattnet fortsätter vi på kurs mot Skjutudden och jag tänker att det här kanske blir bra i alla fall. Jag brukar ju inte gå fisklös på mina turer.
Jag provar nu att byta till en annan wobbler i blått och silver. Nu ska det väl i alla fall hugga på nåt. Men nej det är fortfarande helt dött för alla fyra. Fyra personer i båten visade sig för övrigt vara i mesta laget att vara i båten. Vi gör en lång sväng och går mot samma ställe där PP fick sin gädda och hoppas på att få nåt på tillbakaturen.
Efter att ha passerat det området en gång till har vi fortfarande inte fått någon mer fisk. Dessutom ser PP att det inte finns nån olja i motorn vilker leder till att vi måste gå i land för att fylla på. När vi väl är ute på sjön igen går vi motFrämby udde och Källviken. Här är det inte lika djupt och vi får alla bottenkänningar och vi får ta upp flera gånger för att rensa dragen från sjögräs och annat. Efter 20 minuter får i alla fall Oskar känning i spöt och kan snart meddela att han har fisk på. Det visar sig vara en abborrre på 3-4 hekto. Även denna fisk får simma tillbaka för att förhoppningsvis få växa till sig lite till. Härlig kväll
Igår lyckades jag och Martin till slut få till lite fiske tillsammans. Jag tvivlade in i det sista att han skulle kunna slita sig från jobbet. Men den här gången kom vi äntligen iväg. Vi körde upp till tjärnen jag fiskat vid i veckan för ett säkert kort. Jag var mer förväntansfull inför fisket än vad jag har varit på länge. Det är ju så mycket roligare att fiska när man är flera. Även om jag gillar att fiska ensam så är kul att dela upplevelsen med nån. Vädret kunde vi verkligen inte klaga på. Lite växlande molnighet, svag vid och inte direkt varmt. Det känns i luften nu att hösten börjar göra sitt antåg.
På vägen upp stannar vi vid en affär för att införskaffa lite matsäck. Lite Gustafskorv och öl känns som en riktig bra idé. Väl framme skyndar vi oss få ordning på grejerna, klockan är redan ganska mycket och vi vill få så mycket fisketid som möjligt. När vi stannar vid första fiskeplaten har vi sett ett par fiskar vaka i närheten. Vi lägger ut varsitt kast och det tar inte mer än ett par sekunder innan det hugger på min fluga. Till en början känns det som om det är en abborre som tagit min fluga. Fisken gör korta och knyckiga ryck, men snart kommer en rusning som botar alla tvivel, det är definitivt en regnbåge som tagit flugan. Det känns skönt att ha räddat namnet redan i första kastet. Martin står brevid och kastar på ett en vakande fisk som dock är lite mer svårflörtad än den jag precis håvat och släppt tillbaka.
Efter en stund har även Martin hugg men tyvärr gör han ett lite för hårt motthugg och flugan är ett minne blott. Vi står kvar och kastar på ytterligare några vak innan vi går vidare längs tjärnen. Nu har det slutat vaka och vi sätter oss och äter lite korv medan vi väntar på att nästa vakperiod ska komma igång. Det är en rikitgt fin kväll och molnen har jagats bort ersatts med en svagt blå himmel. Under tiden vi käkar lite passar jag på att knyta om tafsen, efter att ha synat den ser jag att det är hög tid, man vill ju inte tappa en fisk för att man slarvat med tafsen. Under tiden vi suttit och käkat har det börja vaka lite igen och snart är vi igång med fisket igen.
Kvällens fiske fortsätter men nu verkar det som om fisken är lite trögare. Dessutom vakar det inte lika intensivt som tidigare. Martin bestämmer sig för att prova på det ställe där vi började. Jag står kvar och blindfiskar tills jag hör martin ropa att han fått fisk. Jag tar med mig kameran och går bort till honom för att försöka få nån bra bild på fajten. Men jag hinner inte mycket mer än komma fram så släpper fisken. Vi båda går nu tillbaka och fortsätter fiska. Nu har vinden lagt sig helt och det börjar återigen vaka lite. Jag kastar på ett vak och väntar spänt på att fisken ska visa sig. Jag har precis tänkt att lägga ut ett nytt kast när fisken försiktigt kommer upp och tar flugan. Motthugget kommer perfekt och jag har krokat en ny fisk. Det här blir kvällens fight. Den gör flera långa rusningar och jag har många meter av backingen ute. Den här fisken vill Martin gärna ha, han har inte fått nån båge på länge så vi tar upp den. Medan han rensar fisken lyckas jag kroka ytterligare en fin fisk. Kvällen börjar lida mot sitt slut och jag ska iväg och jobba. Vi kan bara konstatera att vi haft en mycket trevlig kväll med underhållande fiske. Även om inte Martin lyckades få upp någon fisk verkar han ändå rätt nöjd han också.
Nu är regnbågen på gång
Nu är verkligen regnbågen på gång! Idag efter jobbet stannade jag bara till hemmavid för att byta om och hämta fiskegrejerna. Som jag skrev på bloggen igår var jag ju tvungen att prova mina nybundna flugor. Efter att jag bundit klart dom tyckte jag nog att de i alla fall liknade de E-12:or jag har köpt tidigare, men nu var det upp till bevis!Redan när jag går längs stranden på tjärnen ser jag åtminstone fyra, fem, vak. Jag vet att fisken borde vara pigg nu, det var den i alla fall i söndags när jag och bror var här. Vädret är helt ok, lite sol, lite vind och inte så varmt. Jag gillar inte när det blåser, men det har ju sina fördelar om det inte är en klar vattenspegel. Redan vid bilen har jag tacklat upp med en E-12 så när jag kommer fram kan jag börja kasta på vakande fisk direkt. Flugan hinner inte mer än landa på vattenytan i det fösrta kastet innan fisken hugger. Nog för att jag har fått fisk på första kastet förut, men nu är jag allt annat än beredd. Jag har en del löslina liggandes på marken och jag försöker bromsa linan när fisken rusar som en galning. När linan snabbt löper mellan mina fingrar går det så fort att jag bränner mig på linan. Jag blir tvungen att släppa linan och när slaklinan är slut blir det ett för hårt ryck när rullens broms sätter sig till motvärn.
Jag kan med svidande fingrar konstatera att min fluga har fungerat även om inte tafsen höll. Turligt nog lyckades jag binda två E-12:or igår och jag knyter snabbt på en ny för att göra ett nytt försök. Jag står en stund och kikar över vattnet för att hitta ett vak att kasta flugan mot. Nu vakar fisken mer mitt ute på tjärnen, långt utom räckhåll för min fluglina. Men efter en liten stund så ser jag jag regbåge stiga majestätiskt ur vattnet. Ett fint "head and tale-vak" skvallrar om att jag just sett en ganska stor fisk vaka. Jag lägger ut ett kast ungeför en meter från där fisken nyss vakade. Det tar kanske fem sekunder innan fisken stigen och gör en attack mot flugan. Nu är jag lite väl taggad och mitt mothugg hinner före fisken. Flugan landar nån meter bort och jag börjar dra in linan för att göra ett nytt kast. Den här fisken tänker dock inte ge sig i första taget utan hugger på den flyende flugan. Nu hugger den fast av sig själv och jag får börja en underhållande fajt med riktigt pigg regnbåge.
Jag kan efter en stund håva en fisk som efter avlivning väger in på 1,22 kg. [Ja nu har jag äntligen köpt mig en digital våg] Den här fisken får komma med hem, det var ett tag sen jag lagade en god fiskmiddag. Eftersom jag inte vill att fisken ska bli dålig går jag över till andra sidan och rensar fisken samtidigt som jag rapporterar in fångsten. Eftersom det har vaket en hel del där också bestämmer jag mig för att fiska av den stranden också. På den här sidan svärmar det verkligen med någon sorts flygmyror. Nu är inte min E-12 så intressant längre. Jag knyter istället på en liten grå superpuppa och hoppas att den ska kunna lura nån hungrig båge. Efter lite kastande hugger det igen. Den här gången är det en lite mindre fisk som hittat flugan. Den här fisken får simma tillbaka såsom ytterligare en regnbåge och en abborre. När jag åker hem är jag riktigt nöjd med dagens fiske. Det var kul och se att mina flugor faktiskt fungerade. Regnbågen som fick följa med hem slutade som en fiskgratäng smaksatt med dill och citron.
Jag kan med svidande fingrar konstatera att min fluga har fungerat även om inte tafsen höll. Turligt nog lyckades jag binda två E-12:or igår och jag knyter snabbt på en ny för att göra ett nytt försök. Jag står en stund och kikar över vattnet för att hitta ett vak att kasta flugan mot. Nu vakar fisken mer mitt ute på tjärnen, långt utom räckhåll för min fluglina. Men efter en liten stund så ser jag jag regbåge stiga majestätiskt ur vattnet. Ett fint "head and tale-vak" skvallrar om att jag just sett en ganska stor fisk vaka. Jag lägger ut ett kast ungeför en meter från där fisken nyss vakade. Det tar kanske fem sekunder innan fisken stigen och gör en attack mot flugan. Nu är jag lite väl taggad och mitt mothugg hinner före fisken. Flugan landar nån meter bort och jag börjar dra in linan för att göra ett nytt kast. Den här fisken tänker dock inte ge sig i första taget utan hugger på den flyende flugan. Nu hugger den fast av sig själv och jag får börja en underhållande fajt med riktigt pigg regnbåge.
Jag kan efter en stund håva en fisk som efter avlivning väger in på 1,22 kg. [Ja nu har jag äntligen köpt mig en digital våg] Den här fisken får komma med hem, det var ett tag sen jag lagade en god fiskmiddag. Eftersom jag inte vill att fisken ska bli dålig går jag över till andra sidan och rensar fisken samtidigt som jag rapporterar in fångsten. Eftersom det har vaket en hel del där också bestämmer jag mig för att fiska av den stranden också. På den här sidan svärmar det verkligen med någon sorts flygmyror. Nu är inte min E-12 så intressant längre. Jag knyter istället på en liten grå superpuppa och hoppas att den ska kunna lura nån hungrig båge. Efter lite kastande hugger det igen. Den här gången är det en lite mindre fisk som hittat flugan. Den här fisken får simma tillbaka såsom ytterligare en regnbåge och en abborre. När jag åker hem är jag riktigt nöjd med dagens fiske. Det var kul och se att mina flugor faktiskt fungerade. Regnbågen som fick följa med hem slutade som en fiskgratäng smaksatt med dill och citron.
Regnbågsfiske
Nu vart det äntligen lite fiske igen. Idag trotsade jag blåsten och åkte upp till en av tjärnarna. I och med regnen och lite kallare tempraturer så har även vattentempen sjunkigt något. Detta märktes direkt för fisken var helt klart på gång. Jag började att fiska med en röd och svart montana och efter bara ett par kast kommer första dragningen i flugan. Det verkade som om fisken helt klart var nyfiken på flugorna, det blev dock inte några aggresiva hugg. Det vakade en del fisk runt omkring mig men jag fick fortfarande bara dragningar. Efter ca: en timme ser jag en fisk vaka precis intill land. Jag lägger ut ett kast och börja stripa in flugan. Nu kommer hugget snabbt och aggresivt. Fisken rusar och jag känner att det finns mycket kraft i den. Tyvärr är det en massa näckrosor i just den här delen av tjärnen och jag inser snabbt att det här kan bli lite trixigt. Nu gör fisken ett antal rusningar åt olika håll vilket resulterar i att fluglinan trasslar in sig i näckrosorna. Nu har jag tappat kontakten med fisken ooch befarar att fisken har slitit sig. När jag ska börja ta loss linan känner jag till min förvåning att fisken faktiskt sitter kvar. Nu kan jag styra den bort från näckrosorna. Det har gått en stund och fisken som jag nu ser är en öring har nu tröttnat. Håvningen går utan problem och jag kan kort därefter sätta tillbaka den.
Under resten av kvällen lyckas jag kroka ytterligare två fiskar men som båda lyckas slita sig. Det kändes i alla fall riktigt bra att få komma iväg, nu får det inte bli så här långt mellan gångerna
Harrfiske i Krokfors
Det var som sagt dags att bryta trenden nu. Det fick bli med att åka och fiska harr i Krokfors. Jag har inte fiskat där sedan reparationen av kraftstationen började. Som ni kanske minns skrev jag om det på bloggen. Det har varit alldeles för lite vatten i strömmen och vi har varit rädda för att det ska ha haft en negativ påverkan på harrbeståndet i ån. Det är fortfarande lite vatten och stora delar är torrlagda. Efter en dags fiske verkar det i alla fall som om det inte har påverkat beståndet nämnvärt mycket. Jag fick börja fiska längre ner i strömmen än jag brukar göra men det tog inte så lång tid innan den första harr huggit på en superpuppa. Vädret var helt underbart och harren är ju inte direkt skygg i starkt solsken. Kanske är det därför Westrin kallar den för solfisken, eller vad vet jag.
Under min vandring nedtröms lyckas jag fånga ett 15-tal harrar. Alla låg i spannet 25 - 30 cm vilket är ganska bra för det här vattnet. I vanliga fall brukar det vara mindre fisk. Just det faktumet väcker dock en fråga; har den mindre fisken påverkats av det låga vattenståndet? Det är inte helt lätt att svara på, jag får helt enkelt fiska mera för att få en bättre uppfattning kring det.
Under min vandring nedtröms lyckas jag fånga ett 15-tal harrar. Alla låg i spannet 25 - 30 cm vilket är ganska bra för det här vattnet. I vanliga fall brukar det vara mindre fisk. Just det faktumet väcker dock en fråga; har den mindre fisken påverkats av det låga vattenståndet? Det är inte helt lätt att svara på, jag får helt enkelt fiska mera för att få en bättre uppfattning kring det.
Fiskeresan 2008
Här kommer en något försenad rapport om fiskeresan vi gjorde under veckan. Hoppas ni kommer orka läsa hela inlägget, det blir ett långt inlägg om jag ska få med så mycket som möjligt.
Nu är jag hemma från årets fiske resa. Resan startade i Falun med kurs mot Älvdalen som första stopp. Jag har alltid gillat att fiska i Älvdalen. Jag tycker att området erbjuder en mängd varierande vatten som dessutom håller grov fisk. Även om man inte behöver åka så långt från Falun så känns det ändå som om man kommit till ett helt annat landskap. Här skulle i alla fall fisket börja för vår del. På vägen upp tätnar molnen och tempraturern sjunker för varje mil. När vi kommit till Mora är det 9 grader ute och regnet öser nu ner. Här kompletterar vi packningen lite och passar på att käka lite korv med bröd på macken.
När vi köpt fiskekort på Älvdalens fiskecenter bestämde vi oss för att fiska vid nya bron över älven. Vi var båda ganska ivriga på att komma igång så tältresing fick vänta. Nu hade också Fortum sänkt vattentappningen till 60m3/sek vilket är nästan hälften mot förra gången jag var här. Vattnet var inte lika kallt som förra gången och harren vakade lite överallt i älven. Jag började att fiska med en nymf, men efter att ha sett en harr stå och vaka på samma ställe en stund knöt jag på en superpuppa istället. Det visade sig vara rätt fluga, harren hugger på första gången flugan flyter förbi och jag kan börja drilla resans första fisk. Vi fiskar av en sträcka av älven men bestämmer oss för att gå lite uppströms, dels för att fiska men även för att kolla efter en lämplig plats att slå upp tältet på. Efter en kortare promenad hittar vi båda delarna, en helt perfekt ström med djupare partier och lugnare vatten på sina ställen. Det är även ett helt perfekt ställe att slå upp tältet, lite avskilt, vi kan ha bilen bredvid tältet och vattnet ligger tjugo meter bort. Eftersom vi promenerat hit nu så får lägret vänta, den strömmen måste bara fiskas av på en gång. Jag ställer mig på en klipphäll och spanar några minuter efter vakande fisk och kan förnöjt konstatera att minst fyra olika fiskar vakar precis framför mig. Jag lägger ett kast tvärs över strömmen och låter flugan drifta ner längs strömmen. Det tar inte många sekunder innan en har stiger och sväljer flugan. Den här gången är det en fin harr som tagit. Jag känner tyngden av fisken och när den ställer sig i strömmen låter den sig inte kuvas i första taget. Till slut har jag i alla fall lyckats landa fisken, en harr som uppskattningsvis väger mellan 7 - 8 hekto. I den här delen av älven är det speciella regler som gäller, man får endast ta upp fisk mellan storleksintervallet 20 - 30 centimeter. Bror står lite längre ner men har inte lyckats få nån fisk ännu. Han försvinner iväg över på andra sidan och snart har även han lyckats få en fin harr. Det ska senare visa sig att just den fisken vart den största på resan. Den väger över ett kilo och är den största harr jag sett i våra dalavatten. Tyvärr hade ingen av oss kameran med oss vid det tillfället. Efter någon timme har vi fått flera fina harrar och vakandet har avtagit. Det är dags för oss att sätta upp tältet och få i oss lite mat.
Dagen efter bryter vi upp ganska tidigt för fortsätta resan upp mot Jämtland och skogsälvarna, Hårkan och Långan. Under vintern har jag kollat på just de här vattnen ganska mycket. Jag har hela tiden tyckt att det verkar helt perfekt. Verkligheten skulle visa sig vara en annan. Det är inte så att vattnen på något sätt var dåliga, men det verkar lite som om fisket inte hade kommit igång ännu. Långan skulle vara ett vatten som erbjuder det bästa dagsfisket och Hårkan skulle vara bäst nattetid. Vi började med att fiska i Långan vid Bötelsforsen, nästan det enda stället vi kunde ta oss till med bil. Tyvärr var älven väldigt grund här och det verkade som om vattentappingen var väldigt låg. Det fanns gott om fina ståndplatser som jag är överygad om att de hållit någon lurande öring. Varken jag eller bror lyckades i alla fall inte lura någon av dem. Eftersom klockan ändå är rätt så mycket bestämmer vi oss för att fortsätta till Hårkan för ta nattfisket där. Till att börja med var det hög tid att få upp tältet och få igång köket, lite ärtsoppa, hårdmacka med Gustafskorv smakar rikitgt bra efter en massa bilkörning och fiske. Under tiden vi smörjer kråset anländer ytterligare två fiskare för att se vad natten har att erbjuda. Ofta när man är ute på det här viset slutar det nästan alltid med att man sitter och pratar med människor man aldrig träffat innan. När vi kom till den här gläntan var det redan en husvagn uppställd och en fiskare från Stockholm hade varit här sedan dagar tillbaka. När matbestyren är avklarade anslutar vi till en liten slogbod där en brasa brinner och de tre sitter och disktuerar. Snabbt försvinner några timmar vid brasan innan det är dags att ge sig ut längs Hårkans strömmar. Fisken har börjat vaka lite grann men det är inte att jämföra med Älvdalen.
Vi går uppströms och fiskar samtidigt av intressanta ställen. Tidigare på kvällen hade jag haft ett par hugg på ett intressant sel. Nu är jag tillbaka på samma ställe och kastar frenetiskt på en vakande harr. Till slut hugger den och jag lyckas kroka den. Detta ska bli den enda fisk jag fångade i Jämtland. Visst vart jag något besviken på fisket men natten jag upplevde gav så mycket annat. Det är ett helt fantastiskt ljus här uppe, långa dimslöjor sveper över vattnet och det är helt underbart att bara vara en del av den här natten. Vi fiskar till fyra på morgonen, när vi kommer tillbaka till lägret är vi genomfrusna men till våran glädje ser vi att brasan brinner för fullt. Det är "Stockholmaren" som fortfarande är uppe och hållt brasan vid liv. Inte bara det han serverar kaffe och thé vilket smakar riktigt bra nu. Efter en stund dyker även de andra två upp, båda från Östersund. Av någon anledning presenterades aldrig några namn, vilket egentligen inte spelar någon roll. Vi blir sittande vid brasan flera timmar där diskussionerna flyter mellan fiske, Jan Guillou, Leif GW och andra livets trivialiteter.
Dagen efter togs ett beslut om att ta oss tillbaka till Dalarna och Älvdalen för att få lite bättre fiske. Men nu känner jag att det här inlägget börjar bli alldeles för långt. Jag avslutar istället med lite fler bilder.
Nu är jag hemma från årets fiske resa. Resan startade i Falun med kurs mot Älvdalen som första stopp. Jag har alltid gillat att fiska i Älvdalen. Jag tycker att området erbjuder en mängd varierande vatten som dessutom håller grov fisk. Även om man inte behöver åka så långt från Falun så känns det ändå som om man kommit till ett helt annat landskap. Här skulle i alla fall fisket börja för vår del. På vägen upp tätnar molnen och tempraturern sjunker för varje mil. När vi kommit till Mora är det 9 grader ute och regnet öser nu ner. Här kompletterar vi packningen lite och passar på att käka lite korv med bröd på macken.
När vi köpt fiskekort på Älvdalens fiskecenter bestämde vi oss för att fiska vid nya bron över älven. Vi var båda ganska ivriga på att komma igång så tältresing fick vänta. Nu hade också Fortum sänkt vattentappningen till 60m3/sek vilket är nästan hälften mot förra gången jag var här. Vattnet var inte lika kallt som förra gången och harren vakade lite överallt i älven. Jag började att fiska med en nymf, men efter att ha sett en harr stå och vaka på samma ställe en stund knöt jag på en superpuppa istället. Det visade sig vara rätt fluga, harren hugger på första gången flugan flyter förbi och jag kan börja drilla resans första fisk. Vi fiskar av en sträcka av älven men bestämmer oss för att gå lite uppströms, dels för att fiska men även för att kolla efter en lämplig plats att slå upp tältet på. Efter en kortare promenad hittar vi båda delarna, en helt perfekt ström med djupare partier och lugnare vatten på sina ställen. Det är även ett helt perfekt ställe att slå upp tältet, lite avskilt, vi kan ha bilen bredvid tältet och vattnet ligger tjugo meter bort. Eftersom vi promenerat hit nu så får lägret vänta, den strömmen måste bara fiskas av på en gång. Jag ställer mig på en klipphäll och spanar några minuter efter vakande fisk och kan förnöjt konstatera att minst fyra olika fiskar vakar precis framför mig. Jag lägger ett kast tvärs över strömmen och låter flugan drifta ner längs strömmen. Det tar inte många sekunder innan en har stiger och sväljer flugan. Den här gången är det en fin harr som tagit. Jag känner tyngden av fisken och när den ställer sig i strömmen låter den sig inte kuvas i första taget. Till slut har jag i alla fall lyckats landa fisken, en harr som uppskattningsvis väger mellan 7 - 8 hekto. I den här delen av älven är det speciella regler som gäller, man får endast ta upp fisk mellan storleksintervallet 20 - 30 centimeter. Bror står lite längre ner men har inte lyckats få nån fisk ännu. Han försvinner iväg över på andra sidan och snart har även han lyckats få en fin harr. Det ska senare visa sig att just den fisken vart den största på resan. Den väger över ett kilo och är den största harr jag sett i våra dalavatten. Tyvärr hade ingen av oss kameran med oss vid det tillfället. Efter någon timme har vi fått flera fina harrar och vakandet har avtagit. Det är dags för oss att sätta upp tältet och få i oss lite mat.
Dagen efter bryter vi upp ganska tidigt för fortsätta resan upp mot Jämtland och skogsälvarna, Hårkan och Långan. Under vintern har jag kollat på just de här vattnen ganska mycket. Jag har hela tiden tyckt att det verkar helt perfekt. Verkligheten skulle visa sig vara en annan. Det är inte så att vattnen på något sätt var dåliga, men det verkar lite som om fisket inte hade kommit igång ännu. Långan skulle vara ett vatten som erbjuder det bästa dagsfisket och Hårkan skulle vara bäst nattetid. Vi började med att fiska i Långan vid Bötelsforsen, nästan det enda stället vi kunde ta oss till med bil. Tyvärr var älven väldigt grund här och det verkade som om vattentappingen var väldigt låg. Det fanns gott om fina ståndplatser som jag är överygad om att de hållit någon lurande öring. Varken jag eller bror lyckades i alla fall inte lura någon av dem. Eftersom klockan ändå är rätt så mycket bestämmer vi oss för att fortsätta till Hårkan för ta nattfisket där. Till att börja med var det hög tid att få upp tältet och få igång köket, lite ärtsoppa, hårdmacka med Gustafskorv smakar rikitgt bra efter en massa bilkörning och fiske. Under tiden vi smörjer kråset anländer ytterligare två fiskare för att se vad natten har att erbjuda. Ofta när man är ute på det här viset slutar det nästan alltid med att man sitter och pratar med människor man aldrig träffat innan. När vi kom till den här gläntan var det redan en husvagn uppställd och en fiskare från Stockholm hade varit här sedan dagar tillbaka. När matbestyren är avklarade anslutar vi till en liten slogbod där en brasa brinner och de tre sitter och disktuerar. Snabbt försvinner några timmar vid brasan innan det är dags att ge sig ut längs Hårkans strömmar. Fisken har börjat vaka lite grann men det är inte att jämföra med Älvdalen.
Vi går uppströms och fiskar samtidigt av intressanta ställen. Tidigare på kvällen hade jag haft ett par hugg på ett intressant sel. Nu är jag tillbaka på samma ställe och kastar frenetiskt på en vakande harr. Till slut hugger den och jag lyckas kroka den. Detta ska bli den enda fisk jag fångade i Jämtland. Visst vart jag något besviken på fisket men natten jag upplevde gav så mycket annat. Det är ett helt fantastiskt ljus här uppe, långa dimslöjor sveper över vattnet och det är helt underbart att bara vara en del av den här natten. Vi fiskar till fyra på morgonen, när vi kommer tillbaka till lägret är vi genomfrusna men till våran glädje ser vi att brasan brinner för fullt. Det är "Stockholmaren" som fortfarande är uppe och hållt brasan vid liv. Inte bara det han serverar kaffe och thé vilket smakar riktigt bra nu. Efter en stund dyker även de andra två upp, båda från Östersund. Av någon anledning presenterades aldrig några namn, vilket egentligen inte spelar någon roll. Vi blir sittande vid brasan flera timmar där diskussionerna flyter mellan fiske, Jan Guillou, Leif GW och andra livets trivialiteter.
Dagen efter togs ett beslut om att ta oss tillbaka till Dalarna och Älvdalen för att få lite bättre fiske. Men nu känner jag att det här inlägget börjar bli alldeles för långt. Jag avslutar istället med lite fler bilder.
Nu flyter det på
Nu är brasan tänd, vi har mat i magen och ölen smakar bra. Det har varit en regnig inledning på veckan men vi har båda fått harr kilot. Nu väntar vi på nästa vakperiod. Over and out!
En utmaning!
Här kommer en utmaning till er andra fiskebloggare! (er andra också för den delen) Jag tänkte att vi skulle kora veckans fisk här. Tävlingen är enkel, ut fiska, fånga en fisk ta en bild maila den till mig. Jag lägger upp alla utmanare här på bloggen och sen utnämns en vinnare! Det finns inga fina priser att vinna, bara äran av att ha fångat den finaste fisken. Skriv gärna några radar om själva fisket också. Utmaningen pågår till nästa söndag.
Bilderna mailar ni till [email protected]
Bilderna mailar ni till [email protected]
Fisk till middag
Efter nederlaget i Älvdalen behövde jag känna en riktigt fisk på spöt. En fisk som orkar börja spöt, och det rejält. Eftersom jag samtidigt var sugen på att äta fisk fick det bli en tur till en av regnbågstjärnarna. När jag är på väg längs stigen ner till tjärnen sätter det igång och blåsa nåt så in i helvete. Det är ju ingen höjdare med blåsväder men jag var toksugen på att fiska så det var bara att bita ihop. När det går vågor på en så liten skogtjärn blåser det verkligen ordentligt. I ett litet hörn av vattnet är det lite lä och jag bestämmer mig för att testa där. Egentligen ville jag prova på ett helt annat ställe men där kommer vinden rakt från sidan vilket nog blir lite för irriterande. Jag har tacklat upp med en nattslända, en variant på en E-12. Den brukar vara effektiv här på sommaren. Jag fiskar av ett par ställen utan något resultat, men nu har vinden lättat lite så jag kan ställa mig på ett bättre ställe. Redan i andra kastet kommer hugget bara sekunden efter att flugan har landat på vattnet. Fisken tvärvänder och rusar som en galning ut mot mitten av tjärnen. Rullen överröstar vinden och när jag tittar ner på den ser jag backingen löpa ur spöringarna. Fisken tar ytterligare tio meter backing innan den tillslut stannar så jag börja ta hem den. Så här i efterhand kan jag säga att det inte var nån speciellt svår fisk att ta hem. Men den gjorde flera långa rusningar som fick mig att le brett varje gång. Jag hade lovat Natalie att jag bara skulle åka ut en kortis. Jag rensar fisken på en gång, och medan jag håller på hör jag hur regnet är på väg över skogen ner mot mig. Det låter verkligen som om ett godståg kommer farande genom skogen. Några sekunder senare vräker regnet ner. Jag snabbar mig att rensa klart fisken och skyndar mig till slogboden. När regnet har avtagit smyger jag mig tillbaka upp mot bilen. Jag sa ju tidigare att jag lovade fler bilder på bloggen. Idag är dessa tagna hemma på diskbänken. Det blir en liten bildserie från fångad fisk till anrättad på tallrik.
Antiklimax
Förväntningar och överraskningar
Jäklar vad jag var sugen och förväntansfull på fisket i Älvdalen. Jag vet ju att det kan vara rikitgt bra och så har det varit varje gång jag varit där. Strax före åtta rullade vi mot Älvdalen och med tanke på att de flesta nog var hemma och var bakfulla så var det nästan ingen trafik alls. Med ett kort stopp för att inhandla lite mat var vi vid Österdalälven vid 10-tiden och kunde börja fiska. Så fort vi kommer ner till vattnet ser vi att det vakar harr lite överallt. Stefan korkar nästan omgående en harr. Det här kommer bli bra tänker jag; SÅ FEL JAG HADE! Dom närmaste timmarna kastar jag på vakande harr med ett otal olika flugor, men dom vill helt enkelt inte hugga. Stefan lyckas ta två harrar till på vägen nedströms. När vi återsamlas bestämmer vi oss för att laga lite mat. Än så länge är jag övertygad om att fisket ska komma igång lite senare.
Jäklar vad jag var sugen och förväntansfull på fisket i Älvdalen. Jag vet ju att det kan vara rikitgt bra och så har det varit varje gång jag varit där. Strax före åtta rullade vi mot Älvdalen och med tanke på att de flesta nog var hemma och var bakfulla så var det nästan ingen trafik alls. Med ett kort stopp för att inhandla lite mat var vi vid Österdalälven vid 10-tiden och kunde börja fiska. Så fort vi kommer ner till vattnet ser vi att det vakar harr lite överallt. Stefan korkar nästan omgående en harr. Det här kommer bli bra tänker jag; SÅ FEL JAG HADE! Dom närmaste timmarna kastar jag på vakande harr med ett otal olika flugor, men dom vill helt enkelt inte hugga. Stefan lyckas ta två harrar till på vägen nedströms. När vi återsamlas bestämmer vi oss för att laga lite mat. Än så länge är jag övertygad om att fisket ska komma igång lite senare.
Efter maten väntar nya tag vid en ny strömsträcka
Flintastek och potatissallad är det som står på menyn idag. Engångsgrillen är tänd och Stefan synar skeptiskt steken som är lite i största laget för att tillagas på en enångsgrill. Med lite tålamod blir steken klar och det smakar gott med en rejäl köttbit. Vi resonerar lite kring fisket medan vi äter. Vi är båda överens om att det kommer att bli bättre nu. Vi ska testa en annan sträcka länge upp i älven. Vi parkerar bilen och går den sista biten ner till älven. Här flyter den lite djupare fram genom skogen och vi får hålla oss nära land för att inte dras med i älvens otroliga och outträttliga kraft. Det här stället ser ut att hålla grov fisk. Jag knyter på en streamer och börjar fiska mig neråt. Jag tar mig långsamt nedströms utan att känna så mycket som ett hugg eller en dragning i flugan. Myggen börjar även de tära på mitt tålamod så jag bestämmer mig för att sätta mig strandkanten och iaktta Stefan en stund. "Haha jag lurade den" skriker han efter en liten stund. Han har under en stund stått och kastat på en vakande harr som tillslut hugger på hans fluga. Den är inte av nåt större mått, men det är i alla fall en fisk. Fisket fortsätter att vara dåligt även här och vi beslutar oss för att omgruppera ytterligare en gång.
Flintastek och potatissallad är det som står på menyn idag. Engångsgrillen är tänd och Stefan synar skeptiskt steken som är lite i största laget för att tillagas på en enångsgrill. Med lite tålamod blir steken klar och det smakar gott med en rejäl köttbit. Vi resonerar lite kring fisket medan vi äter. Vi är båda överens om att det kommer att bli bättre nu. Vi ska testa en annan sträcka länge upp i älven. Vi parkerar bilen och går den sista biten ner till älven. Här flyter den lite djupare fram genom skogen och vi får hålla oss nära land för att inte dras med i älvens otroliga och outträttliga kraft. Det här stället ser ut att hålla grov fisk. Jag knyter på en streamer och börjar fiska mig neråt. Jag tar mig långsamt nedströms utan att känna så mycket som ett hugg eller en dragning i flugan. Myggen börjar även de tära på mitt tålamod så jag bestämmer mig för att sätta mig strandkanten och iaktta Stefan en stund. "Haha jag lurade den" skriker han efter en liten stund. Han har under en stund stått och kastat på en vakande harr som tillslut hugger på hans fluga. Den är inte av nåt större mått, men det är i alla fall en fisk. Fisket fortsätter att vara dåligt även här och vi beslutar oss för att omgruppera ytterligare en gång.
Vid Rotälven kommer en vändpunkt
Rotälven är ett vatten med stor vildmarkskänsla och ibland känns det som om man vore i djupaste Norrland. Tyvärr är fisket inte bästa. Vattnet har restaurerats så en återhämtning är i alla fall på gång. Vi tänker i alla fall prova, det kan ju inte bli sämre än det varit hittills. Vi åker ett par mil och hittar en sträcka som ser intressant ut. Nu är jag övertygad om att jag kommer bli utan fisk på den här resan. Jag kastar en förtyngd nymf mot brofundamentet och låter flugan driva genom strömmen. PANG! Nu sitter det en fisk, känslan känns obekant idag men ändå så skön. Det är en liten öring som tagit min fluga. Klockan är 17.34, det tog ett tag att få fisk idag. Lite senare hugger även en liten harr på som skräckslagen får simma tillbaka ut i strömmen igen. Vändpunkten kom, jag vart inte utan fisk men fisket fortsätter att vara dåligt resten av kvällen. Vi provar ytterligare en sträcka som restaurerats men även här utan resultat.
Tillbaka vid Österdalälven
Innan det är dags att åka tillbaka mot Falun vill vi prova om kvällsfisket har kommit igång. Nu är jag frusen och fiskar bara på ren vilja. Vattnet är iskallt och vaken har för länge sedan upphört. Detta till trots, hugger en liten öring. En stund senare har jag det kraftigaste hugget på hela dagen, det känns att det är en stor fisk men den vill inte fastna. Strax innan 10 plockar vi ihop grejorna och gör oss klara för att åka hem. Vi har fiskat i nästan 12 timmar och det ska bli skönt att komma hem. Magen har börja kurra igen så det får bli ett stopp i Mora för att köpa korv. Troligtvis har vattenföringen var allt för hög i älven, 90 kubik i sekunden är mycket vatten och det påverkar säkerligen fisket negativt. Det vart inte heller så många bilder, all min energi gick åt till att frenetiskt kasta på allt misstänkt. Ska jag vara efterklok borde jag kanske ha bytt spö mot kamera och fotot lite mer av den underbara natur Älvdalen erbjuder.
Rotälven är ett vatten med stor vildmarkskänsla och ibland känns det som om man vore i djupaste Norrland. Tyvärr är fisket inte bästa. Vattnet har restaurerats så en återhämtning är i alla fall på gång. Vi tänker i alla fall prova, det kan ju inte bli sämre än det varit hittills. Vi åker ett par mil och hittar en sträcka som ser intressant ut. Nu är jag övertygad om att jag kommer bli utan fisk på den här resan. Jag kastar en förtyngd nymf mot brofundamentet och låter flugan driva genom strömmen. PANG! Nu sitter det en fisk, känslan känns obekant idag men ändå så skön. Det är en liten öring som tagit min fluga. Klockan är 17.34, det tog ett tag att få fisk idag. Lite senare hugger även en liten harr på som skräckslagen får simma tillbaka ut i strömmen igen. Vändpunkten kom, jag vart inte utan fisk men fisket fortsätter att vara dåligt resten av kvällen. Vi provar ytterligare en sträcka som restaurerats men även här utan resultat.
Tillbaka vid Österdalälven
Innan det är dags att åka tillbaka mot Falun vill vi prova om kvällsfisket har kommit igång. Nu är jag frusen och fiskar bara på ren vilja. Vattnet är iskallt och vaken har för länge sedan upphört. Detta till trots, hugger en liten öring. En stund senare har jag det kraftigaste hugget på hela dagen, det känns att det är en stor fisk men den vill inte fastna. Strax innan 10 plockar vi ihop grejorna och gör oss klara för att åka hem. Vi har fiskat i nästan 12 timmar och det ska bli skönt att komma hem. Magen har börja kurra igen så det får bli ett stopp i Mora för att köpa korv. Troligtvis har vattenföringen var allt för hög i älven, 90 kubik i sekunden är mycket vatten och det påverkar säkerligen fisket negativt. Det vart inte heller så många bilder, all min energi gick åt till att frenetiskt kasta på allt misstänkt. Ska jag vara efterklok borde jag kanske ha bytt spö mot kamera och fotot lite mer av den underbara natur Älvdalen erbjuder.
Älvdalen imorgon
Det vart inget fiske idag heller! Vi vart kvar i stallet och tiden bara rann iväg. Nu har jag och Stefan i alla fall bestämt att vi ska åka till Älvdalen imorgon och fiska. Jag antar att det kommer vara Österdalälven som gäller. Imorgon ska jag definitivt ha kameran med mig. Det har blivit alldeles för lite bildbevis här på bloggen på senaste tiden. Det ska bli riktigt kul att komma upp till Älvdalen, det var längesen sist jag var där.
Payback
Bilkön segar sig fram genom Falun, jag är otålig och vill inget hellre än att kliva ner i strömmen och fiska. Det är stundenttider och alla dessa flak med gastande studenter är ju överallt. Jag bestämde mig redan igår att jag var tvungen att få revanch. Efter att ha haft så mycket otur på en dag måste det helt enkelt gå bättre dagen efter. När jag kör över bron ser jag Daniels bil stå parkerad längs vägen. Det är alltså inte bara jag som är fiskesugen idag. På bron står två flickor i 10-års åldern och fiskar glatt med var sitt spinnspö. Det är kul att se den yngre generationens glädje över fisket. Det är speciellt kul att se unga tjejer fiska, det finns alldeles för lite tjejer som utövar detta. Idag tänker jag enbart fortsätta fiska på samma ställe jag var på igår, jag måste helt enkelt få se en av de öringar som gäckade mig igår. Eftersom dom två sista tog mina bästa streamers för ändamålet fick jag två intressanta flugor av en kompis i går kväll. Egentligen skulle jag vilja börja vid brofästet, men jag vill inte riskera och träffas av de spinnare som tjejerna kastar kors och tvärs nedför strömmen. Jag börjar istället en bit nedströms bron och jag har tacklat upp med en av flugorna jag fick. Jag vadar mig igenom hela strömmen utan att känna ett enda hugg, däremot känner jag en svag panik, ska jag bli helt utan fisk idag. När jag vänder mig om och ser att bron är tom, jag går uppåt igen och ställer mig bredvid brofästet och lägger ut ett kast. Flugan sveper i en båge strax under vattenytan och jag ser den blänka till i vattnet på dess färd nedtröms.
Efter några kast hugger det äntligen, jag gör ett försiktigt mothugg, jag vill verkligen inte tappa den här öringen. Taktiken fungerar och den sitter. Den gör en snabb rusning nedför strömmen och hoppar sedan rakt upp. Från rullen hörs ett högt surrande när lina matas ut i snabb takt. Nu ler jag med hela ansiktet och på något sätt vet jag att jag kommer landa den här fisken. Men den låter sig inte övermannas i första taget. Den ställer sig mitt i strömmen och tjurar. Ibland gör den kortare rusningar för att på nytt ställa sig stumt i strömmen. På sidan om mig har jag stort träd men grenar som hänger ner mot vattnet vilket minskar mitt manöverutrymme. Jag håller på en kvart innan jag lyckas landa fisken i håven. Jag brukar nästan aldrig ta upp öring, men idag gjorde jag ett undantag, den här ska rökas imorgon.
Jag kommer på att jag inte har någon kniv mig och vill rensa fisken så fort som möjligt så den inte blir dålig. Jag bestämmer mig för att leta rätt på Daniel som borde vara uppströms någonstans. Jag lägger fisken i håven igen och går längs ån uppåt. Snart ser jag Daniel och hans sambo vid strandkanten med flugspön i högsta hugg. Vi småpratar lite och det visar sig att de har kameran med sig. Det är bra, för det var längesen jag fick några bilder från en fisketur. När jag har rensat fisken tar vi sällskap nedåt igen och börjar fiska av strömmen igen. Tillslut är jag tillbaka på samma ställe igen när det hugger på flugan, nu sitter det en öring av samma kaliber och jag får drilla fisk igen. Den här gången går det lite enklare och fisken är landad efter bara fem minuter. Daniel tar lite bilder på fajten, det är alltid kul med bilder som det är lite action i. Jag bestämmer att det är dags för att åka hem, magen kurrar och imorgon är det jobb igen. Men när jag sätter mig i bilen är det inte med frustration jag kör hem utan med en känsla av upprymdhet.
Efter några kast hugger det äntligen, jag gör ett försiktigt mothugg, jag vill verkligen inte tappa den här öringen. Taktiken fungerar och den sitter. Den gör en snabb rusning nedför strömmen och hoppar sedan rakt upp. Från rullen hörs ett högt surrande när lina matas ut i snabb takt. Nu ler jag med hela ansiktet och på något sätt vet jag att jag kommer landa den här fisken. Men den låter sig inte övermannas i första taget. Den ställer sig mitt i strömmen och tjurar. Ibland gör den kortare rusningar för att på nytt ställa sig stumt i strömmen. På sidan om mig har jag stort träd men grenar som hänger ner mot vattnet vilket minskar mitt manöverutrymme. Jag håller på en kvart innan jag lyckas landa fisken i håven. Jag brukar nästan aldrig ta upp öring, men idag gjorde jag ett undantag, den här ska rökas imorgon.
Jag kommer på att jag inte har någon kniv mig och vill rensa fisken så fort som möjligt så den inte blir dålig. Jag bestämmer mig för att leta rätt på Daniel som borde vara uppströms någonstans. Jag lägger fisken i håven igen och går längs ån uppåt. Snart ser jag Daniel och hans sambo vid strandkanten med flugspön i högsta hugg. Vi småpratar lite och det visar sig att de har kameran med sig. Det är bra, för det var längesen jag fick några bilder från en fisketur. När jag har rensat fisken tar vi sällskap nedåt igen och börjar fiska av strömmen igen. Tillslut är jag tillbaka på samma ställe igen när det hugger på flugan, nu sitter det en öring av samma kaliber och jag får drilla fisk igen. Den här gången går det lite enklare och fisken är landad efter bara fem minuter. Daniel tar lite bilder på fajten, det är alltid kul med bilder som det är lite action i. Jag bestämmer att det är dags för att åka hem, magen kurrar och imorgon är det jobb igen. Men när jag sätter mig i bilen är det inte med frustration jag kör hem utan med en känsla av upprymdhet.
Frustration
Idag mötte jag upp Daniel för att fiska i Tängerströmmen. Det är kul att inte fiska ensam för en gångs skull. Daniel var redan på plats när jag kom. Jag börjar med att knyta på en streamer för att testa att kroka en öring. Men jag känner nästan direkt att jag vill fiska med torrfluga istället. Jag knyter på en superpuppa och börjar kasta på en vakande harr. Efter lite tjatande så hugger den fast, det är en liten rackare som får gå tillbaka snabbt. Daniel står en bit uppströms och fiskar torrfluga även han. Jag ser på håll hur han sätter tillbaka en fisk, jag har svårt att se hur stor den är. När han kommer ner senare visar det vara en stor harr för att vara det här vattnet. Vi fiskar på och får båda två några flera harrar var. Senare på dagen när Daniel åkt hem fortsätter jag att fiska nedtröms. Jag har bytt tillbaka till en streamer igen och jagar återigen öring. Det tar inte lång tid innan det plaskar till rejält i vattet. Det är en öring som gör flera utfall mot flugan utan att krokas. Ok bra, tänker jag, nu är jag i alla fall på rätt spår igen. Jag fortsäter nedtröms och bara 20 meter längre ner hugger nästa öring. Det är ett kraftigt hugg och linan ritar streck på vattnet. Men det tar inte lång tid innan den frigör sig. Jag fortsätter kasta och inom en minut sitter nästa. Även denna lyckas komma loss. Så här fortsätter det nu. Jag går igenom strömmen flera gånger och det hugger öring hela tiden. Men var enda en lyckas komma loss. Ja nästan i alla fall, jag lyckas faktiskt landa en öring, men den är tyvärr ganska liten. Jag räknar till att jag tappar 10 öringar på 2 timmar, det är i alla fall ett rekord! Dom två sista lyckas även ta med sig flugan på köpet. Jag tror inte att jag någonsin haft så mycket otur på en och samma fisketur. Men men det hör väl till antar jag, det skulle dock varit trevligt att få landa någon av dessa. En del av dom var riktigt stora för det här vattnet. Imorgon ska jag göra ett nytt försök, jag måste säga att jag har inte släppt det här än, jag är fortfarande lite frusterad även om det samtidigt var riktigt kul idag.
Skogsbrandssläckning i Leksand
Igår precis innan jag skulle göra mig i ordning för att åka till jobbet vart jag utkallad på skogsbrandssläckning i Leksand. Det var ett stort område i närheten av Ösjön som brann. Jag hade aldrig varit med på en sån här insats förut så det var lite spännande. När vi kommer fram tar det en stund innan vi hittar ett ansvarigt befäl för räddningstjänsten. När vi väl vet var vi ska så är det en bra bit att gå för att komma till brandområdet. Till att börja med ska vi släcka småbränder med vattenkannor som har blossat upp lite här och var. Problemet var bara det inte fanns slangar utdragna dit vi var och att det inte var några småbränder. Vi hittade ett surhål i skogen där vi kunde fylla kannorna och springa fram och tillbaka. I början var röken olidligt dryg att vara i, men det gick bättre efter några timmar när man vant sig. Samtidigt som vi springer runt på marken är det fem helikoptrar som flyger i skytteltrafik och vattenbombar. Vid ett tillfälle står vi på ett hygge och vilar oss lite när helikoptern kommer, den måste se att vi står där och jag kan ge mig fan på att när den släpper vattenlasten gör den det med flit. Det hela filmas så jag har den illvilliga piloten på film. Vi klarade oss ganska bra i alla fall om man jämför med två brandmän som senare får en last rakt på sig. Dom var inte glada när dom kom ner till oss helt genomdränkta.
Senare på natten drar vi slang kors och tvärs genom skogen, det var helt klart mer effektivt att använda slang än vattenkanna. Jag är verkligen inte avundsjuk på de som måste dra in all slang igen. Det är säkert flera mil med slang som ligger ute i skogen. Vid sex på morgonen är det dags för oss att åka hem. Jag stinker rök och har en fruktansvärd huvudvärk när jag sitter i bilen på hem. En snabb dusch sen direkt i sängen, ja nästan i alla fall; det fick bli lite grillad kyckling först.
Senare på natten drar vi slang kors och tvärs genom skogen, det var helt klart mer effektivt att använda slang än vattenkanna. Jag är verkligen inte avundsjuk på de som måste dra in all slang igen. Det är säkert flera mil med slang som ligger ute i skogen. Vid sex på morgonen är det dags för oss att åka hem. Jag stinker rök och har en fruktansvärd huvudvärk när jag sitter i bilen på hem. En snabb dusch sen direkt i sängen, ja nästan i alla fall; det fick bli lite grillad kyckling först.
