Idag tog jag en öring, inte den största men definitivt den finaste i sommar. Jag åkte ut en sväng efter jobbet och då till en av tjärnarna för att fiska regnbåge. Det har blivit en hel del sånt fisket på senaste tiden. Kanske just för att fisket har varit så otroligt bra en tid tillbaka. Idag när jag kom till tjärnen vakade detlt  inte nånting. Efter en timme hade jag bara sett ett fåtal vak. Jag funderade en stund på att åka en av klubbens strömmande vatten. Just det här vattnet har jag haft lite svårt för. Det är ett litet vatten som ligger otroligt fint, men det är riktigt svårt att få fisk. Det är endast öring i ån och av en naturlig stam vilket gör den extra vaksam mot allt som kommer flytande. Men idag tänkte jag i alla fall ge det här vattnet en chans. Det är helt klart inte nåt jag ångrar nu i efterhand. Redan vid den första sträckan som jag fiskar av hugger en öring, jag tror att det är en liten rackare för den gör inte mycket väsen av sig. Men det visar sig att den ställt sig stilla i strömmen och när den vänder och gör en kort rusning nedströms känner jag att det är en fin fisk. Jag drillar fisken på kort lina och när jag tar in den är det den finaste öring jag sett på länge. Den är alldeles knallgul med illröda prickar, skinnet känns som sammet när jag försiktigt greppar fisken för lösgöra den. Jag tar inte upp den ur vattnet utan krokar loss och låter den sticka iväg nedför strömmen. Den här fisken för givetvis simma tillbaka, här skulle jag aldrig ta upp en öring oavsett storlek. Tyvärr jag har jag ingen bild på denna fina skapelse. Det var bara mobilkameran som var med idag och jag ville inte krångla fram den och därmed riskera att skada fisken. Nu vart jag helt klart taggad att göra flera försök här inom kort, jag vet ju att det finns större öringar i ån.