Micke och jag har sagt att vi ska fiska tillsammans ett bra tag nu. Igår lyckades vi passa ihop det och vi möts upp vid Tängerströmmen vid sju-tiden. Det var inte bara vi som var sugna på att fiska idag. Det var länge sen det var så mycket folk vid den här strömmen. Jag har blivit så van att vara ensam här så jag blev nästan lite irriterad över att inte vara det idag. Jag hade lovat Micke att det finns grov öring och han med säkerhet skulle få en. Själv var jag sugen på att fiska harr på torrfluga så jag tacklar med en superpuppa. Det vakar harr lite överallt i strömmen, men det verkar bara vara ganska små harrar. Jag får några små när jag fiskar mig genom strömmen Jag ser att det står en fisk och vakar under några grenar som hänger ner över vattnet. Jag kastar på vaket och flugan flyter sakta ner längs strömmen. Nu stiger fisken och tar på flugan. Det är mycket försikitgt hugg och jag antar att det är en liten fisk som har huggit. Men så fort fisken sätter sig till motvärn känner jag att så inte är fallet. Det är en fin harr som simmar ut i mitten på strömmen där den ställer sig och tjurar. Jag börjar sätta lite press på den och spöt böjer sig i en fin båge mot vattnet. Det blir ingen längre fight och jag kan snart håva en fin harr på ca: 40 cm.

Micke har fortfarande inte fått någon fisk och han föreslår att vi ska fika lite innan vi fortsätter. I packningen finns det Gustafskorv och lite rökt bog vilket smakar riktigt bra i kvällssolen. Efter fikat går vi uppströms igen. Jag krokar ytterligare ett par harrar. Jag ser inte riktigt hur det går för Micke, han är ganska långt upp nu. Efter en stund när han kommit längre ner ropar han; "kan du håva åt mig". Det är en liten, liten harr som tagit på en relativt stor fluga. Han  släpper  i fisken och fortsätter förbi mig ner mot en nacke. Efter en stund hör jag Micke ropa rätt ut, Jaaaa! Nu är det då ingen liten harr som huggit, nej nu sitter det en öring. Jag tar in min lina och går ner till honom, för att eventuellt hjälpa till med håven. Det är en fin öring som tagit på en stor muddler. Efter lite trixande ligger den i håven och när den vägs klarar precis kilostrecket. "Den här får fan följa med hem" säger Micke och ser nöjd ut. För min del vart det ingen öring, men jag har i alla fall tagit sommarens hittills största harr. Vi fiskar en stund till innan det är dags att åka hem.